En oro.

Frågor besvaras av tre svenska föräldrar, som har eller har haft sina barn på IAHPs neurologiska utvecklingsprogram. Av förklarliga skäl kan de inte besvara frågor kring enskilda barn de inte ens mött.
MiaV
Inlägg: 12
Blev medlem: fre 30 maj 2008, 18:44

En oro.

Inlägg av MiaV »

Jag vet inte riktigt vad det här forumet innebär, kanske hamnar min fråga alldeles fel. Men det är så att jag börjat känna en oro för min son som snart fyller fyra.
Talet kom sent och han är väl fortfarande inte ikapp sina jämnåriga helt men det har ändå tagit sig ordentligt. Det är mer att han ofta inte "är med" helt. Han svarar sällan på direkta frågor, eller snarare är det så att han har standardsvar som inte alls har med sammanhanget att göra.
Han är aldrig stilla men jag ser honom inte alls som överaktiv eller så. Han rör sig lite stelt och sätter ner hela foten i marken när han springer men finmotoriken fungerar smidigare.
Jag kan inte peka exakt på var min oro ligger. Men jag märker en skillnad mot andra barn och mot hans lillebror och det handlar inte om att jämföra. Kan det vara såhär? Är jag fånig bara?
Han är jättefin och mjuk och go. Väldigt envis men samtidigt ofta orolig och rädd för nya saker. Han pratar fortfarande om overallen och vinterskorna som han tyckte det var jättejobbigt att lägga undan när det blev varmt. Såna saker.
Mia, med 3 mirakler :heart:
MiaV
Inlägg: 12
Blev medlem: fre 30 maj 2008, 18:44

Inlägg av MiaV »

Oj. Jag skrev nog på helt fel ställe om det här :oops: Jag är ju inte ett dugg insatt i Domans teorier, även om det jag snappat upp här låter väldigt intressant.

Kanske att någon känner igen sig och vill bolla lite tankar ändå?
Mia, med 3 mirakler :heart:
kiki
Inlägg: 2322
Blev medlem: lör 11 nov 2006, 15:26
Ort: Norrtälje

Inlägg av kiki »

Välkommen :lol:

Jag skulle gissa att du är på rätt forum :lol: men Hege, som är proffset och hjärtebarnskontrollant här, har semester. Hon återkommer efter sommaren. Vi får hoppas att någon annan som är insatt kan hjälpa dig.

Så håll ut, och under tiden kan du bygga krypbanor åt honom :lol: för det vet jag att Hege brukar rekomendera :lol: :lol: :lol:

Kram Kristina
Mamma till Felix född januari 92, och Mio augusti 06

Social delaktighet
http://www.facebook.com/home.php?ref=ho ... 1060030067
MiaV
Inlägg: 12
Blev medlem: fre 30 maj 2008, 18:44

Inlägg av MiaV »

Tack kiki!
Jag tänkte att det kanske var så att man skulle vara kunnig om IAHP för att skriva här, men då hamnade jag rätt ändå. Så bra. :lol:
Krypbanor låter intressant. Fast faktum är att H kröp och kröp och inte gjorde annat mellan det att han var sju och sexton månader. Vi trodde aldrig han skulle börja fundera på att ta några steg istället.
Mia, med 3 mirakler :heart:
kiki
Inlägg: 2322
Blev medlem: lör 11 nov 2006, 15:26
Ort: Norrtälje

Inlägg av kiki »

Du kan ju googla på Doman så kan du läsa in dig lite. Jag vet ju inte vad det är du oroar dig för :?: Men vad jag förstår så har Doman ett träningsprogram för barn med skador på hjärnan. Alla typer av skador som jag har förstått.

Men ha tålamod så kommer det nog någon som har lite mer matnyttig information.

Kristina
Mamma till Felix född januari 92, och Mio augusti 06

Social delaktighet
http://www.facebook.com/home.php?ref=ho ... 1060030067
Gäst

Inlägg av Gäst »

Hej Mia! :)

Jag skall försöka fundera lite tillsammans med dig, om du vill. :) Jag har två sötsaker - herren kejsaren har precis fyllt tre och fått diagnosen autism. Jag säger på en gång att det inte alls betyder att jag har något behov att diagnostisera hela resten av omvärlden :wink: så slappna av - jag skall inte utgå ifrån något alls med din lille. Bara dela med mig av den erfarenhet som jag hunnit få. :idea:

Jag känner igen lite av dina funderingar och din oro. :roll: Själv tror jag att mammaintuitionen är kanon och den skall man lita på. Ifall du har en envis röst som viskar, föreslår jag att du i första hand pratar med din BVC - sköterska. Om du har förtroende för henne. Om inte, kan du också ringa direkt till barnmottagningen och be att bli kopplad till den neurologiska avdelningen. Där kan du berätta vad du har lagt märke till och vad du funderar över. Sedan kan de slussa dig vidare - antingen genom att tala om för dig att de inte ser att det finns något att oroa sig över eller så kanske de faktiskt vill gå vidare, träffa er och då kan du få lite olika remisser. :)

Vill du bolla mera med mig så hojta till! :)
kiki
Inlägg: 2322
Blev medlem: lör 11 nov 2006, 15:26
Ort: Norrtälje

Inlägg av kiki »

Se där :lol: Päivi :heart: :heart: :heart:

Tack du räddare :lol:
Mamma till Felix född januari 92, och Mio augusti 06

Social delaktighet
http://www.facebook.com/home.php?ref=ho ... 1060030067
Gäst

Inlägg av Gäst »

Bra tips om att googla på Doman Kiki - jag tror att en av de första länkarna som dyker upp är till hans hemsida. :)
Mata
Inlägg: 806
Blev medlem: tis 13 sep 2005, 10:31
Ort: J?rna

Inlägg av Mata »

Jag vill inte heller spä på någon oro... Men! Jag fick ju faktiskt min oro bekräftad på detta forum. Och det var ju tur det.

Min dotter var (är) sen i utvecklingen. Först var det bara lite, sen växte skillnaden mellan henne och andra barn. Jag hade funderat så länge, men när jag tog upp saken med BVC så tyckte de mest att jag inte borde oroa mig "alla barn är olika".
Men vissa är visst mer olika än andra... :D
Det handlar ju inte om felfinnande eller oförmåga att acceptera en person på det sätt hon/han är funtad, utan att hjälpa sitt kära barn att utveckla sin fulla potential som finns där inne, men som inte alltid får kraft att blomma ut eftersom det finns hinder på vägen.

Kan man finna vägar att ta bort dessa hinder, så varför inte?

Måste säga att det tog ett bra tag innan jag ens upptäckte denna tråd AW:s forum trots att jag läste allt annat, för jag hade ju inget "hjärnskadat" barn.
Det låter lite dramatiskt kanske. Jag tänkte nog på biloluckor och svårt CP-skadade barn.
Men faktum är ju att det inte är någon människa antagligen som använder sin hjärna fullt ut, och allas våra hjärnor är skadade på något sätt. Frågan är bara hur mycket... :wink:

Jag tycker absolut att du borde beställa Glenn Domans bok "How to treat your brain-injured child", för det kan inte vara något slöseri med tiden. Om inte annat så får man lära sig mer om hur våra hjärnor funkar och vilka tecken som kan finnas på att något inte stämmer.
Jag köpte en begagnad genom www.amazon.com

Lycka till!
Mamma till 4 barn, -03, -05, -07, -09

There´s a place in heaven for women who help other women...
MiaV
Inlägg: 12
Blev medlem: fre 30 maj 2008, 18:44

Inlägg av MiaV »

Tack för att ni delar med er av era erfarenheter. :heart: Och för tips och ifo.

Det ni skrev fick mig att våga ta den här oron på allvar. För den finns verkligen där och har funnits ett bra tag. Jag har ringt sköterskan på bvc och vi ska till henne nästa vecka, så går vi kanske vidare därifrån.
Känner ni igen det här med att man inte får till direktkontakt i samtal? Att svaren på något sätt blir automatiska upprepanden?
Päivi: vad var det som gjorde att du först började förstå? Om du vill berätta alltså.
För mig känns det som att H alltid varit bakom en osynlig vägg. Som om det som stämmer in på andra, t ex trotshanering a la Barnaboken, inte går att tillämpa på min store. Han har andra sätt att ställa frågor på och behöver andra svar. Men jag vet ju inte. 2,5-årskollen gick inte så bra men det blev bara sagt att vi skulle vänta och se.
Usch, det känns som om jag baktalar honom lite. Han som är finaste ungen man kan få. Menmen, så skönt att kunna bolla lite tankar. :D
kram
Mia, med 3 mirakler :heart:
Gäst

Inlägg av Gäst »

Well, nu har du frågat och då är det okej för mig att dra hela harangern. :wink:

Saker som fick mig att larma:

:arrow: bristande ögonkontakt

:arrow: ointresse att använda sig av de (få) ord han kunde

:arrow: tillbakafallande språkutveckling

:arrow: vispande armar

:arrow: fascination över allt som skapar en pendelrörelse

Frågor som jag tyckte var hjälpsamma:

Lekte han titt-ut-lekar på eget initiativ som liten :?: (nej)

Pekar han på saker som han tycker är intressanta, har han någonsin gjort det :?: (nej)

Kommer han till mig med leksaker eller annat som intresserar honom :?: (Ja böcker, ifall han vill att vi läser. Inget annat.)

Om jag tappar ett par nycklar bakom honom vänder han sig för att kolla vad det var som lät :?: (Nej.)

Specialintressen :?: (Ja.)

Överkänslighet mot höga ljud :?: (Ja. Och det behöver inte vara särskilt högt heller.)

Lycka till och hoppas att du får svar på dina frågor snabbt! :)
Hege
Inlägg: 1590
Blev medlem: mån 31 jan 2005, 15:39

Inlägg av Hege »

Hej

Jag blir nog inte konstant borta till över sommaren, (det kommer jag inte klara av...) men daglig tillgång till dator kommer jag inte ha. Så jag hoppar in lite då och då.

Och nu skulle jag vilja länka till en tråd där Mata var orolig. Jag skrev mycket i den tråden, och kanske MiaV skulle ha nytta av att läsa den?

Jag vill bara förvarna om att den innehåller MYCKET information. På en gång. Borde kanske läsas i små omgångar?

http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... sc&start=0

Den är jag hemma (och med datortillgång) några dagar till.

Kram, Hege
MiaV
Inlägg: 12
Blev medlem: fre 30 maj 2008, 18:44

Inlägg av MiaV »

Tack Päivi :heart: för att du delade med dig. Det betydde mycket.

Och tack Hege och Mata för länken. Det var som om det var min pojke som beskrevs där.

Vi har varit på bvc-besöket redan idag, eftersom sköterskan ringde och sa att det var enda chansen innan sommaren att få träffa barnpsykologen samtidigt. Vi har fått en hel del att tänka på och det snurrar lite i huvudet och känns i hjärtat.
Jag återkommer.
Kram, och tack igen.
Mia, med 3 mirakler :heart:
MiaV
Inlägg: 12
Blev medlem: fre 30 maj 2008, 18:44

Inlägg av MiaV »

Vår H ska utredas. Underligt nog blev det sagt att det antagligen kan börja redan till hösten. Brukar det inte vara väldig kö till sånt?
Och kommer det att kunna leda till hjälp för honom om något skulle vara "fel"? Eller blir det bara en stämpel?
Det här har gått så fort. Jag är rädd att jag på något sätt överdrev när jag svarade på frågorna, men samtidigt vet jag att jag inte gjorde det.
Mia, med 3 mirakler :heart:
Gäst

Inlägg av Gäst »

MiaV skrev:Vår H ska utredas. Underligt nog blev det sagt att det antagligen kan börja redan till hösten. Brukar det inte vara väldig kö till sånt?

Varierar från kommun till kommun. Jag larmade i oktober och fick första mötet med neurologen i december. :roll: Det tog rätt så exakt två månader.

Och kommer det att kunna leda till hjälp för honom om något skulle vara "fel"? Eller blir det bara en stämpel?

Vad jag har förstått brukar man säga att det är bra att utreda när de är mellan 1-6 år eftersom ju tidigare man får en diagnos desto mer kan man göra för att just hjälpa och stödja barnet i sin utveckling. Det händer ju väldigt mycket fram tills just sex år - inte minst i hjärnan... :roll:


Det här har gått så fort. Jag är rädd att jag på något sätt överdrev när jag svarade på frågorna, men samtidigt vet jag att jag inte gjorde det.

Been there, done that. :roll: Jag har en PM-låda om du behöver den... :idea:
Skriv svar

Återgå till "Frågor om IAHP och program för hjärnskadade barn "