Andningslarm

[Ottilia]

Hej!

Vår flicka börjar närma sig 9 månader och nu funderar vi på att skicka tillbaka andningslarmet, som vi hyr. Men är tveksamma.

Hur har ni andra gjort?

Hälsn. Ottilia

[Louise]

Vi skickade tillbaka vårt larm för en månad sedan när sonen var nio månader för det började pipa i tid och otid när sonen hittade en liten vrå där plattorna inte uppfattade rörelser i sängen.

Vi hade planerat att ha det till ettårsdagen. Men då det blev störande med en massa pip, som vi vet inte berodde på andningsuppehåll eftersom vi ofta kunde höra sonen såväl snacka som snarka, blev det bara nio månader.

Louise

[/LO]

Jag har för mig att vi körde till ca 10 månader (vi köpte ett) men då drabbades mamma (jag) av någon form av hjärnsläpp så jag glömde det nästan varje gång jag lyfte ur henne ur sängen. Ett himla väsen Det hände också att jag glömde att sätta på det.

/LO

[Gunzan]

Vi har aldrig använt larm. Jag tror inte att jag hade blivit lugnare för det. Jag har över huvud taget inte varit orolig för PSD till den utsträckningen. Vi röker inte och har inga konstigheter i släkterna och våra barn har haft livsgnista redan från början. Tror att det är enkelt att sko sig på föräldrars oro för sina barns liv. Visst har andningslarmen räddat liv men jag tror även att de har skrämt en hel del också då barnet har hamnat utanför plattorna eller något liknande.

/Gun

[Johanna G]

Vi kurade Alvin när han var 8 månader och det var först då jag började lägga honom på mage. Var lite orolig i början, men insåg snart att han snodde runt en hel del i sängen. Ibland hittade jag honom på mage, ibland på rygg och ibland halvt-om-halvt på sidan. Då slutade jag oroa mig.

Kram J

[annawahlgren]

Det här skulle jag önska lästes av alla de läkare ("HELT FEL med larm"), bb- och bvc-personal, som framhärdar i att påstå att andningslarmet skulle "oroa föräldrar i onödan".

Ur ett mail fi dag rån en mamma till en tre månader gammal liten pojke:

"JAG BLEV SÅ RÄDD nyss, larmet gick igång.... Lilleman låg i sängen och sussade så jag sprang dit med andan i halsen... Han andades inte så jag vände honom snabbt på rygg och skakade om honom lite, då rosslade han till och började andas igen... jag blev så rädd, usch!!! (Han hade sovit i 11 timmar och 40 minuter då) Vilken tur att jag har larm, du kan inte ana hur tacksam jag är. Vad hade hänt annars????"