lessen stressad trist mamma

[annalottan]

Skriver av mig lite här, hoppas det är ok..
Har en 2,5 årig underbar dotter och jag började jobba för drygt ett halvår sedan. Hon går på dagis halv 9 till 3 halv 4. Jag börjar astidigt för att kunna hämta henne då. Hon tillbringar sin piggaste tid på dagis och jag min på jobbet. Hon tycker jättemycket om sina fröknar - vilket förstås är jättebra men när jag kommer blir hon visserligen glad men det är svårt att komma därifrån. Fröknarna berättar om allt roligt de gjort och att hon är så gullig och sen kommer jag; trött, trist, ibland lite sur och hämtar. Det känns helt sjukt att jag ska jobba mina pigga timmar och någon annan passar mitt barn och har roligt och sen har vi bara den trötta tiden tillsammans. Jag jobbar 80% och har fått lov att jobba hemifrån ibland för att spara tid-vilket ju är jättebra men då sitter jag vid datorn hemma och sen är vår dotter en liten bit bort, kanske i lekparken jag ser från fönstret. Har ett krävande arbete och är ute på mycket olika besök och därför lite på min ordinarie arbetsplats där övriga inte har så mycket jobb ute. Där tycker folk dessutom att jag borde visa mig mer och vara mer social. Jag går i bitar snart av alla krav och att försöka få till livet bra. Känns som att jag missar så mycket med min älskade dotter och det svider så hemskt.
Min man förstår och tycker jag ska byta jobb. Själv har jag en dröm om att få ge henne ett syskon och i och med det kunna vara hemma med barn nr 2 länge och samtidigt få mer tid med vår dotter- det förstår han däremot Inte och tror bara att jag inte vill jobba.
Är det någon annan som känner/tänker liknande?
Lessen trött stressad trist mamma

[Ninapn]

Det måste vara en jättejobbig situation. Jag har själv valt att lägga mina ursprungliga jobbplaner åt sidan för att vara hemma med mina två killar, och har istället startat ett företag som jag i rätt så stor utsträckning kan sköta hemifrån. Även om det kan vara nog så svårt att få till det ekonomiskt, och även om det ibland kan kännas ensamt eftersom så många andra har sina barn på dagis, så går det inte en dag utan att jag gläds åt mitt beslut. Jag tror att man ska lyssna på sitt hjärta. Jag tror att precis den verklighet du beskriver är den verklighet som i längden gör väldigt många människor i Sverige sjuka, både vuxna och barn. Så om jag ska våga mig på ett råd så är det att du ska våga lita till dig själv och ditt hjärta!!!

[annalottan]

Hej Ninapn,
Tack så jättemycket för ditt svar! Låter som en dröm och jag tror du har rätt i att alldeles för många lider i en omänsklig situation med ett splittrat liv. Vad har du för typ av företag och hur startade du det? Hur går det att jobba med två barn hemma? Jag skulle verkligen vilja göra något liknande men vet inte riktigt vad som skulle funka o hur man gör..? Funderar..

[/LO]

Hej och välkommen hit
Skriver kort, för jag ska iväg...

Så som vi har löst det. Jag och min man har jobbat 80% var. Vi har delat upp det så att en av oss jobbar 60% ena veckan och 100% den andra, så växlar vi. SÅ den som jobbar korta veckor lämnar och hämtar. Nu funkar det ju för oss med våra jobb att lägga upp det så.
På andra ställen får man lösa det på annat sätt.

Eftersom jag vet att jag är supertrött på eftermiddagarna så har jag valt på mina korta veckor att lämna 10 och hämta 16, (mannen lämnar 9 och hämtar 15). Då har vi lång förmiddag tillsammans innan vi ska iväg.

/LO

[Ninapn]

Hej!
Jag öppnade i våras en klädbutik tillsammans med en vän. Vi har en anställd som jobbar där de flesta dagarna, så själva sköter vi administration, inköp mm. Barnen var med och hjälpte till och renoverade lokalen, och de är med mig där ung en halvtimme varje dag. Det fungerar, fast mest pengar tjänar än så länge vår anställda tjej Men vi lever ett rikt liv på andra sätt
Om du funderar i starta eget-banor så tror jag att det är väldigt smart att först undersöka hur mycket du behöver dra in i månaden, absolut minimum. Tänka över vilka fasta kostnader som kan elimineras. Kanske kan man läsa sin morgontidning på nätet? Sänka sina matkostnader? Sälja sin bil? Så att inte pressen blir för stor när man börjar... Jag tror att det är mycket en läggningsfråga ifall man trivs som egenföretagare. Själv prioriterar jag frihet framför trygghet, men det gör inte alla! Vilket jag förstår.
Vill passa på att berätta om en familj jag känner. De har bor i ett billigt men otroligt vackert och charmigt hus på landet. De har i princip inga fasta kostnader, värmer huset med kamin, har utedass och köper sina saker på loppisar. Deras son har aldrig gått på dagis, och ska snart börja skolan! Han är en lugn, harmonisk och social liten kille, och de är förmodligen den mest harmoniska familj jag känner. För mig var det en aha-upplevelse att lära känna dem, att inse att det finns egentligen inga materiella måsten alls. Det är så lätt att fastna i ett materiellt trygghetsberoende...
Det finns såklart lika många lösningar som det finns människor! Men att känna att man lever i enlighet med sitt hjärtas övertygelse, det är oslagbart tycker jag, en sorts djup, rofylld glädje som finnns med även i starkaste motvind... Att kunna stå för sitt liv och sina val, och känna att man inte kommer att ångra dem! Kram!!

[annalottan]

..för ditt inspirerande svar . Låter fantastiskt härligt att kunna göra så som du gör och även den familj du berättade om . Jag funderade ett tag på egenföretagande och hade några ideer men sen rullar det på. Men det snurrar ff i huvudet. Som vi har det nu kommer jag gå in i väggen snart o det känns inte som någon bra väg att fortsätta på. Min man vet precis detta o vi pratar mkt om att förändra men det gäller att våga kasta sig ut..jag är inte särskilt rädd för jag har aldrig haft särskilt trygga marginaler förrän nu men min man är lite försiktigare o han har alltid haft fast jobb med hyfsad lön. Vi har inte riktigt samma drömmar eller krav på tillvaron vilket i sig är lite segt..Känns som att jag är något snabbare o smartare när det gäller familjelivets behov Vi får se vad som händer..

Ha det gött!
Kram

[Åse]

Det svider i mitt hjärta också när du berättar hur det känns! Har du möjlighet att gå ner mer radikalt i tid? Jobba halvtid och fylla upp med föräldradagar, om du har några kvar? Du måste fylla upp med 2,5 dagar i veckan för att ha rätt till halvtid. Men det kräver ju som sagt att man har dagar kvar.

Jag är otroligt tacksam att vi kan ha vår son hemma och kunna minimera stressen och njuta vardagen tillsamman. Min sambo och jag jobbade halvtid båda två en period, nu jobbar jag halvtid och han 80 procent. Mer konkret är jag hemma måndag-onsdag, torsdagar är J med sin mormor och fredagar är min sambo hemma. För att få ihop till en halvtid jobbar jag fyra timmar hemifrån i veckan också.

Vi är ju privilegierade som har fasta jobb, en engagerad mormor på nära håll och dessutom turen att min chef godkänt att jag jobbar delvis hemifrån. Men vi har också anpassat vår levnadsstandard så att vi ska ha råd att vara hemma länge. Min sambo var länge mer nervös än jag för ekonomin, men nu har han vant sig vid att marginalerna är lite snävare och är så himla nöjd med vårt val. (När jag ser vad jag skrivit här ser det ut att ha gått på räls, men det har varit en hel del diskussioner hemma och på jobbet för att få till det...)

Hoppas du och ni hittar nån bra lösning!

Åse

[annalottan]

Tusen tack för svaret! Jag jobbar 80 % å får jobba hemifrån 1dag i veckan för chefen som själv föreslog det. Det är inte alltid det går då jag är ute å flänger så mycket vissa veckor. Men de gånger jag har jobbat hemifrån har varit fantastiskt för då får vi så mycket mer "pigg-tid" tillsammans. Tänker köra med fokus på vad som passar vår dotter, mig, vår familj men har ännu inte kommit fram till vad. Har inte så mycket föräldradagar kvar o gå ner mer i tid blir svårt att få igenom men just nu känns det mer hoppfullt pepparpeppar att detta ska fungera. Gör det inte det måste jag gå ner mer i tid eller byta jobb! Vi har oxå en hel del livs-diskussioner o är båda öppna för olika lösningar. Er lösning lät suverän! Jag har inte förstått förrän jag själv fick barn vilket dilemma det kan vara med jobb o småbarn. Har ibland funderat på att ta ett mycket mindre avancerat arbete för att spara energi-men då är jag förlorad på min arbetsmarknad som jag pluggat 6 år för att komma in i. Är det värt det ändå-vet inte än. Kanske-jobbet är definitivt inte det viktigaste för mig nu, det är min dotter o ett ba förhållande med min man. Mycket funderingar...
Tack o kram