Somna själv, mm

[TorpSara]

Byt plats på välling och gröt, det brukar funka bättre. Men förvänta dig inga supermängder välling efter en stor grötportion.

Visst kan du krossa grynen, men det är inte nödvändigt. Grov textur och mjuka bitar går galant även utan tänder, de mosar mot gommen.

Och mängderna ja... Hon kan faktiskt klämma lika mycket mat som du (och mer!). Glöm inte hur våldsamt de växer!!

[norna]

Hej hej,
hoppar in här för att säga att jag följer din tråd! Har så många liknande frågor och här får man alla svar!

Vår tjej har tidigare ätit jättebra, när vi först introducerade mat, men nu är det mycket knip med munnen. Hon får leka med en egen sked och när hon öppnar munnen för att suga på den är jag snabbt där med min sked... Jag har tänkt att hon kniper för att hon har upptäckt att hon kan det, inte för att hon inte vill ha.

Vårt bästa skrattet till gonattet tips är att, när hon ligger på rygg, liksom vindpusta förbi t ex ett tomt örngott eller amningstrasan med båda händerna och låta det singla ned över hennes ansikte och lilla kropp. Sen undrar man vart hon tog vägen och drar snabbt bort det. Och upprepar förstås. Hon skrattar så hon kiknar. Börjar man med det så skrattar hon åt det mesta i anslutning, även sånt som inte är så kul om man provar med det först. Ni kanske hittar nåt som liksom inleder skrattet, så att hon kommer i stämning?

Nu ska jag krypa tyst in och sova. Precis som ni sover vi i samma rum.
Sov så gott.

[maernsp]

Hej hej!

Ja, nu har jag bytt plats på välling o gröt-målet o det funkar bättre. Vi har haft lite osis nu när vi kört på med modell proppa-full-med-mat, för hon är förkyld o jättetäppt i näsan o har nog svårt att äta pga det. Sen är hon väldigt slemmig o har kräkts ett par gånger oxå.
Det här gör att hon vaknar i vargtimman ändå, men det hörs att hon inte är lika vaken som förut, dvs hon kan somna om själv utan att vi gör nåt alls, vilket känns toppen!!!

Finns det några tips för hur man ska göra när de är slemmiga o hostiga? Hur löser man upp slemmet som rosslar i halsen?

Spelar det någon roll vad man ger för mat när man ger mat? Kan man tex byta ut mat mot välling nån gång om man är ute på? Är inte huvudsaken att hon får nåt att äta vid sin rätta tid o inte VAD hon får att äta?

MVH

[Elle]

Hej!

Under "Mat, mage och barnakropp" finner du trådar om hosta och slem.

Visst kan du byta ut mat vid ett mål någon gång. Huvudsaken är ju att dottern blir proppmätt

Vad härligt att det går så bra

/Elle

[maernsp]

ÄR VI VÄRLDENS TRÅKIGASTE FÖRÄLDRAR ELLER?!?!

Vi får inte till det här med läggningarna... eller rättare sagt, lillvännen skrattar inte!!! Vi försöker med alla tips o trix vi kan komma på, men hon skrattar helt enkelt inte! Hon är lite lagomt glad, flinar lite, men inget mer än så. Vi kittlar, busar, leker tittut, men INGET!!! Har ett vagt minne av att det var så här med Wille oxå i början, men jag minns inte hur vi kom ur det. Har vi oskrattiga barn, är vi fruktansvärt tråkiga som föräldrar eller gör vi nåt fel???

Läggningarna består av ca tio min gråt VARJE KVÄLL o det är riktigt deprimerande när allt annat funkar så bra. Det är ju en o en halv månad sen vi kurade, så nu borde det ju falla på plats, men ICKE!

Hon äter nu bra, enligt min åsikt, men det har ju varit sisådär förut (bevisligen, eftersom hon inte gick upp som hon skulle), men vad kan annars vara fel??? Känner att vi verkligen försöker, men kan oxå känna att det är svårt när man har bägge två, för om man fokuserar för mycket på Signe så blir ju Wille helt utanför, men han måste ju oxå busas med. Signe hinner liksom inte med att fatta det roliga när vi busar med Wille o han skrattar så han kiknar, hon skrattar inte alls då. Generellt så skrattar hon inte mycket, det händer kanske max en gång i veckan o då är det oftast åt storebror när han gör nåt, men inte heller han kan få henne att skratta "på beställning" liksom.

VAD GÖR VI??? I övrigt funkar allt jättebra, som sagt.

MVH

[maernsp]

Kan tillägga att idag har Signe tagit 30 min på sig av gråt o skrik innan hon somnat!!! Det här är värre än under själva kuren, vad gör vi för fel???
SNÄLLA HJÄLP OSS!!!

Hon har lite hosta o har varit förkyld i snart tre veckor nu, men det kan väl inte inverka såhär, eller?!?!

[duggan]

Jag tror att det är skrattet till go nattet som spökar, det ska verkligen vara ett party att gå och lägga sig!

Mina bästa tips är titt-ut lekar men en förälder bakom en kudde som ploppar fram och helt plötsligt dyker det upp ett gosedjur istället, brukar vara toppen skoj!

Att hissas snabbt ner mot marken brukar vara poppis, och hår bli kittlad av mammas hår!

Försök komma på alla roliga och konstiga saker som kan tänkas gå hem, spela över och var tokig!

[maernsp]

Hej hej!

Nu är vi snart tillbaka på ruta ett, känns det som. Igår kväll tog det 25 min innan hon somnade, jättejobbigt, vad gör vi för fel?!?! Sen har hon vaknat i vargtimman igen de senaste morgnarna, imorse redan halv sex o sen var hon vaken till jag tog upp henne 06,50. Hon säger inte så mycket, är inte ledsen, utan bara vaken o gruffar runt. Började till slut att gråta till litegrann, men inte mycket.

Schemat ser ut som följande:
19-07 natt
07 amning + välling
09-09,45 sova
10,30 mat + amning
12-13,30 sova
14 välling
15,30-16,15 sova
17 gröt
18 välling
19-07 natt

Är det nåt fel på schemat?

Vi har lite problem med maten vid 10,30, hon äter typ fyra skedar mat, sen kniper hon ihop o vill inte ha mer. Igår åt hon inte ens banan när jag gav henne det. Funderar på att byta ut till gröt så hon får i sig det hon ska tills vidare, sen får jag jobba på med maten när allt annat funkar, vad tycker ni? Gröt tycker hon ju om, så det äter hon bra.

Sovningen 15,30 är inte så rolig, tar ofta 15-20 min innan hon somnar, varför?

Vad göra åt vargtimman? Hon har ju sovit bra en period, men nu är vi tillbaka till det här med tidiga morgnar igen, HELTRIST!

Skrattet jobbar vi vidare på, men det går inte så bra än. Nu känns det som att nåt annat oxå är fel, eftersom det är mycket annat som inte stämmer.

Lillvännen sover iallafall som en gudinna mellan 19,30 (när hon väl har somnat efter all gråt) o till 05 på morgonen! Toppen! Fast jag skulle ju vilja att allt funkade bra...

Tacksam för all hjälp! Känner mig som en tjatfia som aldrig får ordning på det här!

[annawahlgren]

Ja, det är nog tjatfieriet som stör

Förlåt att jag säger det, men du är hispig så det kunde störa en sten. Dra tillbaks dina irriterade orosvargar. Låt barnet vara i fred. Vill hon inte skratta - möjligen därför att du / ni inte heller vill det - så strunta i det. Annars har du suveräna tips här, men din egen glädje måste ligga bakom.

Och kan du inte uppanamma den, så låt vara. Respektera barnets behov. Sömnen är helig. Ge henne den som en förmån, inte som en påfrestning. Lägg henne (på högst två minuter) och gå sedan till ditt, efter ramsan. Respekt, är ett av löenorden. Förtroende ett annat.

Drar du tillbaks ina irriterade och oroliga öron från tröskeln, kan hon också känna lugn, till slut.

Se till att morgonen och "väckningen" är jublande glad. Ju surare unge, desto gladare förälder. Då kommer hon snart att fatta att livet egentligen är ganska underbart Dvs tro det själv, att döma av ditt och ert fullkomligt urglada beteende.

Så öva på det.

Bristen på det är vad som är skurken nu.

[Lua]

Det kan också vara dags att dra ner till två lurar. Är antalen sovtimmar "rätt" för hennes ålder?

Kram Lua.

[maernsp]

Hej hej

Hmmm, ja, jag är ju av det hispigare slaget, har ju en förmåga att fundera ihjäl mig över saker så du har helt rätt, Anna!

Fast jag förstår inte riktigt det där med att vi inte skulle vilja få henne att skratta, för det vill vi ju! Det känns ju som att det är det som är felet nu, att hon inte skrattar innan läggning, men nu har det liksom gått troll i det. Vi är nog för hispiga o försöker för mycket o då tycker hon mest att vi är märkliga... kanske. Min egen glädje finns ju där, men samtidigt oron för att "vi måste" få henne att skratta o det kan väl antagligen ställa till det för oss.

När det gäller läggningarna så är de korta o koncisa, vi busar på toaletten, sen går vi in till hennes säng, visar henne den, sen går storebror o vi o släcker lampan o sen lägger vi ner henne o ramsar x4 ut. Sen brukar jag sätta mig här vid datorn, så jag brukar faktiskt inte stå vid dörren.... bokstavligt alltså. Fast jag lyssnar ju rätt uppmärksamt.

Ska jobba på mitt urglada beteende, där hoppas jag att lösningen finns.

Hur gör man för att få ner hennes schema till två lurar? Ska man flytta lurarna? Tror att de ska sova 15 timmar vid 6 mån, men vid 7-8 ska man dra ner till 14,5 timmar om jag inte minns fel.

TUSEN TACK FÖR SNABBA SVAR! Ni anar inte hur mycket jag uppskattar det här forumet!

[duggan]

Hejsan!

Tror du att lilla gumman skulle orka med "bara" två lurar redan nu, då brukar eftermiddagskortisen falla bort först, och att man ev flyttar fram lunchluren en halvtimme eller så. Ofta får man köra en 5 minutare på em var och varannan dag där luren tidigare har legat innan vanan har lagt sig.

[maernsp]

Hej hej

Nu skriver jag mest för att skriva av mig, kanske borde läggas på klagomuren, men här står ju allt om oss, så jag skriver.

Känner mig så väldans värdelös just nu. Vi är fast i den här trallen med att läggningarna tar minst 20 min av gråt o skrik. Vi försöker ju få henne att skratta o lyckades idag o hon var glad o nöjd, men sen tar insomningen iallafall 30 min. VARFÖR?!?! Hon somnade (eller åtminstone tystnade i en halv minut-en minut) för att sen skrika igång sig igen, det hände säkert fem gånger. Vad är det som händer i hennes lilla kropp som gör att hon vaknar till igen?
Jag sitter nu o tänker igenom allt som kan vara fel, men hittar inga svar. Ramsan tar när jag ramsar, men hon börjar om direkt när man slutar. Vi har ALLTID bekräftat o inväntat tystnad efter bekräftelsen.

Börjar tänka på hur skadad hon ska bli av att ligga o skrika sig till sömns varje kväll! Vilket trauma hon måste gå igenom varenda gång hon ska somna, det är ju ett under att hon är glad när hon vaknar!

Jag ser ingen utväg just nu o tänker mig att jag aldrig nånsin kommer att kunna låta nån annan lägga henne, eller lägga henne med folk hemma här, för JAG gråter ju själv ibland när insomningen är klar (bl a nu!).

Vet inte om jag får skriva såna här saker här, men nu är det gjort. Förlåt om jag klampar på nåns tår eller så, men nu är det riktigt jobbigt. Framförallt för att man inte kan låta bli att tänka på hur Signe-gumman ska uppleva det här!

[TorsMamma]

*smyger in*

Hej, Du har fått så fantastiskt mycket fina och PERFEKTA svar.... Här fyller jag på med ett svar som AW gav i en annan tråd som jag hoppas skall inspirera dig också...

Tack för dina varma ord

Jag vet inte om vi har fastnat i ngt????

Hon gråter alltid när hon förstår att hon måste lägga sig. Vi skrattar och har det roligt hela dagen men när det är sovdags da måste jag räkna med minst 10-15 minuters gråt.

Där gav du svaret alldeles själv Ni har fastnat - hela lilla bunten. Du "räknar med minst 10-15 minuters gråt". På morgonen räknar du också med elände, av och till. (Och att hon vaknar gnällig är inte konstigt när hon somnar gnällig.)

Lilla mamma är alltså den som gråter när hon förstår att barnet måste lägga sig för hon vet vad som väntar och tycker det är så ledsamt och poff har lilla barnet ju lärt sig den saken. Och ett mönster har etablerats. Det "ska" vara jätteledsamt att gå och lägga sig. Och det "ska" vara jätteledsamt att vakna.

Bort det

Man kan säga att du / ni inte har kurat klart, helt enkelt. Ni har mycket riktigt fastnat på vägen och tappat bort målet, som var god, sammanhängande sömn, en sömn barnet vill ha och njuter av, en sömn för livet, en glädjekälla.

Mamma / pappa har inte lyckats sjasa ut alla vargar - en del har dröjt kvar på tröskeln och där har de byggt bo.

Små barn gör som vi lär dem. Nu tror lilla barnet att det ska vara så här, och HON kommer inte att ändra på någonting, om man säger

Så kura klart

Jaha, hur då

Du har fått fantastiska tips och goda råd här. Som jag också tackar för

Så backa bandet. Betrakta inte kuren som avslutad och barnet som "framme", för det är hon ju inte, utan fortsätt. Det får bli en liten minikur - skivan hakade upp sig, om man säger

När hon sätter igång sitt slentriangnällande, var alldeles kolossalt extra hurtig och glad själv vid läggningen, och bär dig åt som om hon vore alldeles strålande lycklig. Tjo och tjim: "Vad det ska bli SKÖNT att sova!" Som om du vore grön av avund men vansinnigt lycklig för hennes skull. Dröj inte kvar, skjut vargflocken rakt in i grytet på tröskeln och gå ut med ramsan, hurtigare och tjo-och-tjimmigare än någonsin. Ut med dig inom två minuter Helst bara en halv nu

Sätt genast på alldeles kolossalt glad och trevlig musik (dock utan sång), kanske en käck oemotståndlig Strauss? Det ska vara högt och frejdigt och oemotståndligt nog för DIG, så du faktiskt inte hör barnet - om du inte ska hänga i dörrspringan, vilket du ju inte kan, eftersom alla vargungarna inte är riktigt döda än, så pass på Jaga, jaga - du kan ju dansa under tiden; ska inte kunna låta bli Så kul ska det vara.

I Amerika finns skyltar som säger "Don't even think of parking here". Sätt upp en sådan skylt på barnets dörr. Våga inte stryka omkring där ens, än mindre parkera Tänk framåt, se framåt, kör vidare - målet hägrar och dit ska du, och du kommer INTE dit genom att stanna kvar där du var, och du kommer INTE dit genom att tro att lilla barnet ska hålla dig i handen och leda dig.

På morgonkulan vid första ljud - lyckligt eller olyckligt - ger du en enda upplysningsramsa som ska vara så klämkäck och hög och bestämd och hurtig och glad att du kräks åt dig själv, så tillgjord som du låter. Den kan vara x6 eller t o m x8 men sedan ska den följas av INGENTING som har med barnet att göra. Lär dig ett mantra. "Nu sover hon så gott. Nu sover hon så gott. Nu sover hon så gott." Gör sedan någon nytta, som du kan passa på att få uträttat medan hon sover så gott Eller gå och lägg dig och sov lika gott själv.

Exakt på minuten som hon ska vakna bär du dig åt som om du aldrig sett henne förr. ÄNTLIGEN har barnet kommit Och som om hon GIVETVIS sovit hela natten som en gris, somnat lycklig och (inte hunnit än) vaknat lika lycklig, och allt är fullkomligt kanontoppenmegajättekul och underbart. Surar hon och gnäller och tror att det är synd om henne, dvs att mamma fortfarande tycker synd om henne, tar du ur henne det med om möjligt ÄNNU roligare återseende-baluns, som om hon vore solen själv. Igen

Ge den här lilla minikuren 4 kvällar och nätter / morgnar, uppför dig som (målmedvetet) folk och rapportera sedan - och minns då att det var vad DU gjorde och inte gjorde som är betydligt mer spännande och intressant än vad HON gjorde och inte gjorde.

För ledningen är din

Pepping, pepping!

*smyger ut*

[cissii]

hej

Fast jag förstår inte riktigt det där med att vi inte skulle vilja få henne att skratta, för det vill vi ju! Det känns ju som att det är det som är felet nu, att hon inte skrattar innan läggning, men nu har det liksom gått troll i det. Vi är nog för hispiga o försöker för mycket o då tycker hon mest att vi är märkliga... kanske. Min egen glädje finns ju där, men samtidigt oron för att "vi måste" få henne att skratta o det kan väl antagligen ställa till det för oss.

Humor och oro går ju inte riktigt ihop. Om ingen uppfunnit en hjärntvätt i din familj, så tänker ni ju såklart att Nej, nu ska hon somna (dvs skrika snart) då är det svårt att koncentrera sig på att ha roligt. Tanketest: Försök att INTE tänka på en rosa elefant, vad tänkte du på? en gigantisk rosa elefant? Hjärnan kan inte tänka INTE. Försök att tänka på något helt annat innan hon ska läggas, alltså maniskt frammana en bild av något annat. Sätt något i hennes rum, en äggkopp tex , och fokusera på den istället för att vänta på ledsamheterna. Kanske låter flummigt, men OM det nu är så att hon känner på sig att ni förutsätter att hon ska gråta, så kan det hjälpa har jag märkt av egen erfarenhet. Eftersom min dotter alltid blev ledsen när vi kom in i rummet vid läggdags, men aldrig annars under dagen. Så jag började låtsas stenhårt att vi skulle in i hennes rum för att hämta en nalle, och då skrek hon ivf inte på väg in. Kanske inte är något för er.... litet tips bara.

Sen undrar jag om hon ligger still när ni går ut och är tyst under beskedet dvs ramsa nr 1? eller börjar hon skrika direkt?