Tänk att man alltid ser det som ANDRA har och man själv saknar. Ni imponeras av Juniors ensamlek och arbetslust vid den sociala delaktigheten. Jag å andra sidan kan tänka "men hjälp ungen kan ju inte sysselsätta sig själv fritt". Att han kan leka själv vet jag ju iom ensamleken, men ändå...
Den dåliga aptiten höll i sig i ett par dar men sedan kom matlusten tillbaka lika fort och slarvet vid bordet minskade betydligt. Skönt! Får lära mig att ha lite is i magen. Det går ju ingen nöd på honom om han äter lite sämre ett par dar. Skulle det däremot hålla i sig längre och han börjar tappa mycket vikt eller inte sover som han brukar osv. Då skulle jag nog bli mer orolig.
Vi sitter aldrig mer än ca en halvtimme även om Junior äter dåligt. Han äter inte mer för att man sitter längre. Visst det går kanske att peta i nån bit till men till vilken nytta? Han blir bara sur och jag tänker inte sitta och leka in maten. Han har förutsättningarna, är han hungrig äter han. Ju mer cirkus ju sämre blir det tror jag. Som AW skriver. Märker barnet att det är VIKTIGT för MAMMA/PAPPA att man äter då har barnet också något att maktspela med. Ge förutsättningar, resten är upp till barnet. Visst kan man kanske avleda, truga och lirka lite grann, men inte för mkt. Då får man gå hungrig till nästa mål och äta desto mer då. Utan en massa mellanmål osv.
Så, Tina. Försök ta det kallt. Som du säger har Dag att ta av. Börjar han däremot få svårt att somna på kvällen för att han inte ätit ordentligt eller vakna tidigt och vara hysteriskt hungrig på morgonen så kanske du ska ha lite koll. Men annars tror jag mest att du smittar över din oro till honom på ett negativt sätt. Lätt att säga, jag vet. Men man får försöka påminna sig.
Bluna, va gulligt av Elsa med natten!
Junior HAR järnkoll och förstår, men pratar inte så mkt ord själv. Han kommunicerar på sitt sätt ändå och det funkar. Han låtsaspratar en del och vi är inte oroliga. Det kommer!
Annars trotsar vi vidare i tillvaron här också. JAG är nog ganska pedagogisk och har nog rätt stort tålamod när det gäller sådana bitar egentligen. Det är värre med pappan. Pappan frågar "ska vi byta blöjan?" och Junior säger "näe" och sätter sig under köksbordet. Pappan går efter och säger "jo kom nu ska vi byta blöjan". Varpå Junior skriker och protesterar. Jag försöker säga att Pappan får skylla sig själv. Som man frågar får man svar typ.
Pappan VET egentligen men glömmer bort sig. JAG tycker det är jättejobbigt att stå bredvid och se/höra på deras konflikter som hade kunnat undvikas genom ett annat bemötande. Detta resulterar i att Pappan och jag tjafsar lite.
Vidare... Tro det eller ej, men igår fick jag brev från Försäkringskassan. Jag har fått hel havandeskapspenning beviljad!
Det stod att i normala fall är inte förskollärare berättigade till det men i mitt fall var det särskilda omständigheter. (Pga foglossningen och läkarintyget.) Tjohooo! \:D/ 60 dagar!
Nu återstår bara några veckor fram tills dess att jag går på HP. Ska kontakta läkare igen och sedan hoppas att FK godkänner sjukskrivnigen också. I annat fall får jag väl ta ut semester de här veckorna som är kvar. Skönt! Verkar med andra ord som att jag inte behöver gå tillbaka till jobbet på ett bra tag. Får vara hemma och njuta med resten av familjen istället. Får ta det lugnt och göra det jag orkar/kan. Sjukgymnasten jag var hos idag förbjöd mig att dammsuga och gå i onödan. Gå i trappor, bära osymmetriskt osv ska jag också undvika.
Det är bara så lättande att ha fått ett besked!!
Jag kan varmt rekommendera att du går in och läser på "Barnafostran", där finns det flera trådar om förtrots men även i BB såklart 