Oj, TorsMamma... Det var mycket att läsa och jag har gjort mitt bästa.
Först vill jag säga tack för att du tar dig tid, förstås, men också att när jag läste ditt svar första gången så blev jag lite förnärmad - jag HAR ju rätt attityd, jag HAR ju läst på om alla metoder och utför de RÄTT, ju!
Men innerst inne så visste jag att ju mer man lär ju mer förstår man hur lite man förstått, och när jag började fundera och sen läste allt det du länkade till så började det klarna. Men en sak i taget!
TorsMamma skrev: Som du säger är han snart 4 mån. Hur ser ert schema ut? (gärna mattider och allt)
Skriver som om jag skrev dagbok för en vanlig dag för oss även om just denna dag kanske egentligen inte existerade utan är ett genomsnitt av våra dagar:
1) Väcker Arvid strax efter åtta och ger honom omedelbart nappflaskan med 200 ml mat i. Han äter ca 110 ml, rapar och äter lite till. Rapar igen och sen går vi och tar av pyjamas och blöja. Tar med honom naken in i sovrummet och lägger honom på mage på filt och handduk på golvet och där gör vi lite "morgongymnastik", dvs rullar runt, tränar på att dra upp till sittande, myser lite och skrattar en del. Tar på blöja och kläder, ger honom sista av maten, rapar och lägger honom mot fotändan i spjälsängen där Bamsemobilen hänger över och lämnar honom åt lite ensamlek medan jag själv gör mig i ordning. Tar sen med honom ner och sätter honom i babysittern medan jag tänder upp, matar katter och matar mig själv. Ungefär kvart i tio lägger jag honom på sidan i vagnen och han gråter lite så jag vagnar en kort stund och sen sover han.
2) Kvart i elva vaknar Arvid av sig själv och jag tycker att det är okej då han ju ändå ska vakna ungefär nu, så jag tar upp honom och kramar om honom och sätter honom i babysittern medan jag gör i ordning 200 ml mat. Ger honom flaskan, med allt vad det innebär med rapning och påfyllning och byter sedan blöja och pysslar lite med långa naglar, torr hud, AD-droppar, mm. Lägger honom babygymet på mage medan jag gör i ordning lite majsgröt som smakis. Smakisen serveras i barnstolen vid bordet. Sen kommer pappa hem och Arvid läggs på rygg i babygymmet en stund och får sen sista slurken ur flaskan. Men han lämnar ca 30 ml. Vid tjugo i ett klär jag på honom och lägger honom i vagnen och går ut och går en promenad. Han somnar och jag lägger honom på sida och när vi kommer hem ställer jag vagnen utanför med babyvakt. Kvart i två vaknar Arvid (45 minutersskarven!) och jag går ut och vagnar honom tills att han är tyst och slutar att vifta med översta armen (ligger på sida). Han vaknar några gånger till så här och jag vagnar en god stund varje gång, kanske 3-4 minuter som mest, känns längre men är inte det. Vid tjugo över två somnar han ordentligt.
3) Klockan tre väcker jag Arvid och sätter honom i babysittern för att titta på medan jag gör iordning mat åt honom. Han får mat, vi idkar lite umgänge och han får påfyllning. Sen får han sitta i barnstolen en stund medan jag pluggar finska via datorn. Klockan fem lägger jag honom i vagnen och han somnar själv och sover sina 45 minuter (alltid klockren här!).
4) Klockan kvart i sex vaknar alltså Arvid och vi gosar lite en stund för här kan han vänta på maten då det inte är så länge sen han åt. Vid sex får han mat (äter bara 130 ml) och sen badar vi tillsammans och Arvid får "simma" - han ligger på rygg och jag stöttar nacken och skjuter honom mot bortre badkarskanten och när han självmant skjuter ifrån så drar jag honom tills han når min mage med sitt huvud - mycket roligt, tycker Arvid!
. Efter badet får Arvid titta på medan vi lagar mat och sitta med när vi äter.
5) Klockan kvart i åtta ges nattslurken, Han får i sig 100 ml här. Sen går vi upp och jag lägger honom på min säng och jag busar lite med honom så att han skrattar. Fortfarande busandes och skrattande så lägger jag honom i spjälsängen på sidan, lägger på täcket och säger min ramsa och går ut. Arvid är tyst och jag pysslar i badrummet ett tag - plockar med tvätten och så vidare. Han är fortfarande tyst
men för att vara säker på att han sover så sätter jag mig i fotöljen i hallen uppe och läser en stund. Han sover nog inte utan ligger vaken och funderar och efter en stund börjar han ge ljud ifrån sig, först som lite gny och sen snyftningar och sen gråt och då går jag in och lägger honom till rätta igen och ger nappen. Går ut igen och sätter mig. Han är tyst i över tio minuter så jag går ner och sätter mig framför TV:en. Efter en halvtimme vaknar han igen och jag går upp och nu fungerar inte bara nappen utan jag måste buffa lite. Buffar mjukt till att börja med och han lugnar sig men precis när jag ska sluta så börjar han igen och då buffar jag lite mer frenetiskt en stund och då han tystnar, solfjädrar jag som avslut i någon sekund och sen går jag ut. Nu sover han, men vaknar vid halv två och jag får lägga honom på sida igen och ge honom nappen och han somnar om på sekunden. Samma sak klockan halv fyra.
6) Halv fem väcker jag Arvid och ger honom nattmålet. Inga konstigheter här, bara äta, rapa, byta blöja, äta, rapa och sova igen. Nu somnar han utan napp och sover till morgonen.
1. ja, det låter som "träsk" i allmänhet här tycker jag. Men det som är tur är att "träsk" tar man sig ur.
Javisst är det ett träsk jag hamnat i - överkoncentrationsträsket inser jag nu sen jag läste det du länkade till!!! Jag vet ju det själv egentligen, eftersom jag ofta tänkt tanken att om han bökar lite när vi går och lägger oss så fungerar det om jag börjar tänka på annat - då somnar han om!!
Du ser också vad jag fetstilade i min redovisning ovan - jag sitter och förväntar mig nästan att han INTE ska somna, iaf övervakar jag att han verkligen gör det! [-X
Jag satt och läste om detta nu för ett par timmar sedan i hallen utanför sovrummet och Arvid började låta och jag började göra ljud som om jag höll på med något viktigt just där och se! - han tystnade! Sen startade han igen efter en stund och då kunde jag inte längre hålla skenet uppe så jag gick ner och började tömma diskmaskinen. Han skrek ordentligt så jag gick upp, vände honom snabbt på sida och gick ner igen. Han skrek igen och då kom pappan hem och han gick upp och jag vet inte vad han gjorde men tyst blev det och nu har det varit tyst sen.
Men visst - jag vet att jag har enorma perfektionskrav på mig själv, det är till och med så att jag nu efter ditt svar, inriktar mig mentalt på att vara perfekt på att inte vara perfekt...
MEN - HUR ska jag bemöta hans frågor? Vad jag menar är att vid läggning är det egentligen inget problem, jag har fattat att när jag väl gett honom förutsättningarna att sova så kan jag avvakta tills att det är kris för honom och att när han sovit en stund och vaknar och piper så bör jag vara där ganska omedelbart och snabbt bekräfta att jag vaktar för vargarna men sen låta honom somna om själv. Men ska jag göra detta även vid hans nattliga uppvak, dvs de som kommer mellan 01 och 03? Men det är ju det jag tycker att jag gör, dvs jag är snabbt uppe och snabbt bekräftar att det är natt och dags att sova och han somnar om snabbt och själv, men ändå avtar inte dessa uppvak! Jo, egentligen gör de det - för de är nog en hel del färre nuförtiden än för några veckor sedan, men han slutar ju inte med dem. Det är här jag får mina problem - alltså när ska jag svara på hans fråga och när ska jag låta honom komma till ro av sig själv?
När jag till exempel lägger honom vagnen dagtid och han inte somnar utan skriker direkt - vad gör jag då? Skadan kanske redan är skedd eftersom om jag vore mer säker skulle han kanske inte skrika, men OM han nu gör det? Ska jag bara gå därifrån så länge som han inte krisar utan bara låter? Ska jag lita på att han tystnar själv och stänga till mina öron? Iaf tills att han krisar och då först vagna? Det jag är rädd för är naturligtvis att han ska tappa förtroende och trygghet om jag inte svarar honom när han skriker? Han ÄR väldigt trygg - det börjar synas mer och mer och jag vill inte förstöra det.
Det viktiga att ha i bakhuvudet för dig i detta fallet är 2 saker.
Det viktiga är inte att han sover varenda minut av vad han ska, utan att han får förutsättningarna.
Det har jag fattat - jag låter honom vara även om han ligger vaken och filosoferar vilket min sambo har svårt att klara ibland.
Sluta ALLTID när han är lugn och tyst, inte sömntung och sover längre!! (då får man springa många gånger ett tag, men buff är bara för att "lugna" inte söva. Samma med vagning. Resten skall de sköta sjävla.
Det här tycker jag att jag har fattat - men jag vagnar nog för länge, ändå. Med buffningen är det inget problem, jag uttryckte mig nog oklart tidigare, jag buffar nämligen mer och mer sällan, men vagningen kvarstår i mängd.
2. Jag kan ju inte hjälpa att fundera ändå.... Hmm.... Magläge och sidan - rygg...
Samtidigt så känner jag någonstans inom mig att om Arvid nu sover bra på sida så bör vi klara detta oavsett vilken sovställningen han har - alltså det är inte orsaken till att han inte sover som han ska, orsaken är något annat - min överkoncentration tex, precis som TS i någon av länktipsen skriver!
Så även om han somnar rullar över på rygg så är det förmodligen just det som också spökar när han "skarvar" tror jag. (visst kan jag ha fel, men tänk om jag har rätt!?)
Jag tror helt säkert att du har rätt och funderar på om jag ska hyra ett andningslarm i en månad och se om det blir bättre. Jag vill inte köpa ett begagnat och jag har svårt att motivera sambon att köpa ett nytt eftersom Arvid ändå sover så bra som han gör.
Vid 4 mån står också att man inte skall behöva ha nappen kvar i BB, kanske är den med och spökar en aning här?
Jag AVSKYR nappen! Men pappan är mycket snabb med den i alla situationer och jag har varit för orkeslös och för trött och sjuk den senaste perioden för att orka hålla emot så jag har också kapitulerat för nappen. Men jag försöker verkligen att få bort den och nu ikväll tror jag att han har somnat utan napp. Han är egentligen inte heller så beroende av nappen utan är alltid utan dagtid om vi inte åker någonstans där det "inte passar sig" att han skriker - då är den, ärligt sagt, med som ljuddämpare.
Kanske dags för en "ta bort nappen, sova hela natten"-kur??
Ja, det tror jag. Men jag vill vänta tills han blivit fyra månader och en tid till, kanske 1-2 veckor så att jag verkligen vet att han ska klara 12 timmar.
Du skulle kunna gå över till ren solfjäder, husljud och ramsa nu så slipper du allt vad vagna och buffa heter. Ni verkar ju verkligen ha "fastnat", sen kan du behålla just buffningen som "SUPERKRIS" verktyg. Hur tänker du till detta?
Jag tänker att du har rätt. Ramsa har jag helt glömt bort förutom att jag säger den när han ska somna, så att ha kan den i vaket tillstånd och förknippar den med läggning. Kanske att jag ska börja använda den nu också!
Husljud gör vi och det fungerar bra, men det är inte alltid jag har ork att stöka så mycket på kvällarna - jag mår ju som du vet, inte så jäkla bra nu. Buffningen verkar ju fungera som superkrisverktyg redan då det aldrig felar
Jag tänker även på denna länken när jag läser ditt inlägg... Enl. "stockholmsmodellen" så ger man smakisar från 4 mån. Så det så!
Det rekommenderas i mitt landsting också, speciellt om man ger ersättning och inte helammar eftersom de anser att näringen från mat inte konkurrerar med amningen.
Så nu har jag fått en dags funderande till och känner mig inspirerad att komma vidare nu, MEN jag vet fortfarande inte hur jag ska hantera det här med skrik och när jag ska in och bekräfta och när jag ska göra något annat. Överkoncentrationsträsk - jo, jag tackar jag. Det var en snabbare diagnos än vad mina läkare lyckas med!
/Camilla
Jag kanske läser som en kratta men jag ser inte att du fått nåt svar på din fråga, sorry om jag snurrar här.
Hur har ni det med "skrattet till go nattet"? Inför varje lur och natt???
GRATTIS till ANDNINGSLARM!!! Nu kan Arvid sova i vilken ställning han vill 
:-s 
Men jag är för trött för att stå emot... Det får vara så här nu, han är ju inte särskilt beroende av nappen heller, igår kväll gick det tex utmärkt att lägga utan.