I veckan som gick så klingade vändningscirkus av. Vi tränade mellan 8-10 pass per dag och det gav resultat, tackolov. Jag har inte behövt vända honom nattetid på en vecka! \:D/
I takt med att cirkusen lämnade stan så gjorde åttamånadersångesten sitt intågande istället. #-o ](*,) Tycker dock att det verkar som att vi klarar oss ganska lindrigt undan. Han är inte överförtjust i att bli lämnad på golvet utan vill gärna att vi finns inom synhåll. Då och då hasar han fram och vill upp i knäet och tanka trygghet ett par sekunder innan han fortsätter sin forskning.
Igår började jag arbeta 20% vilket innebar att pappa fick ta hand om ett par läggningar både torsdag och fredag. Det var första gången som pappa lade honom och det var ju lite ovant. Gick dock oväntat bra tycker jag; lite pippel och kink men sedan somnade han (lillen alltså, inte pappan
). Sedan dessa pappa-läggningar har han blivit lite småhackig när det är dags att sova; han pipplar och vänder bort huvudet och vill INTE ner i sängen. Detta tror jag beror på en kombination av förvirring avseende VEM som ska lägga honom samt 8-månadersångesten. Men jag kör på som vanligt och redan ikväll tycker jag att det går lite bättre igen. :thumbsup:
Måste säga att det varit lite si och så med utevistelsen nu i vinter; brukar bli ca 30 min om dagen men de senaste 2 dagarna när det varit så ruskigt kallt har vi stannat inne. 
Jag funderar på om det är dags för en schemaändring - kanske att han är en "Piggis" och att det skulle passa bättre med 2 dagslurar istället för 3? :-k Ska man i så fall plocka bort frukostluren eller eftermiddagsluren? Eller tror ni att sömnbesvären dagtid beror på utveckling och att han behöver sysselsättas mer så han blir mer fysiskt uttröttad?
Träning på dagen är då också viktig förstås. 