livrädd för dagis..

[maskros]

mamaSandra det här var kommunal inte Montessoriförskola...Det låter bra det su skriver men för min del är allt avslutat .Han ska vara hemma till det är dags att börja skolan då kan han berätta allt själv .

På vår förskola kommer föräldrar när de vill på Observationsbesök (Se men inte aktivt delta för att kunna se hur sitt barn/barnen /pedagogerna har det på förskolan)

Nej vi fick inte komma in överlämning skulle gå såfort så möjligt trots barnet skrek som stucken gris det var märklig personl .Dom hade svårt att svara på frågor , dom hade inget skriftligt informatin , inskolning gick på 4 tim. Det var fel från början med allt. men det finns mening med allt .

Vi, JAG har gjort allt vad jag har kunnat kontaktat rektor, högsta chefen , barnombodsman men inget har hänt .Det var bara rådgivning som ledde ingenstans.
Tyvärr här håller alla varndra om ryggen och det ända dom ville att sätta mitt barn på ett annat ort med "Duktig personl" det ända som återsteg att göra anmällan till skolverket men jag orkade inte kämpa mer .Jag har befriat min son från förvar och mig själv från ångest.Orken räckte inte längre.

Jag hoppas du anmälde förskolan din son gick på Kränkningar och diskriminering och pedagoger som undanhåller informtion är mycket allvarligt och sådant skall anmälas

Vem och var ska man anmälla när alla hållerom varnadras rygg.
Enligyt chefen är aga förbjudet , hade FL slagit mitt barn då skulle hon sparkas annars allt är tilåtet.

Aldrig mer förvar är så arg och förband på hela falska konceptet dom har.

Jag hade fel från början och hoppades på lita avlastning pgav min sjukdom så därför valde vi några tim. dagis annars skulle jag aldrig lämna honom.Men jag mådde ännu sämre för varje timme och dag som gick våra nätter var inte roliga allt var rent helvete ....
Det är svårt att hitta ljus i tunnelen när det gäller rättvisa och mycket sorgligt att föräldrar måste lämna sina barn ifrån sig.

Jag kan och orkar fostra mitt barn trotts min sjukdom.Vi har det underbart varje dag och tiden går förfort.

Häls.

[maiyah]

Det är ju inte bara jag som är hemma, min kille ska också vara hemma halva tiden nästan. Nu har jag varit hemma snart ett år och han tar över efter jul och ska vara hemma till nästa höst. Sedan planerar vi att skola in honom på dagis litegrann. PLanen är att han ska gå på ett ur och skudagis som ligger nära här och då vara där tre timmar per dag tre dagar i veckan...om det inte fungerar så får vi hitta på något annat. Och fungerar det bra så ökar vi nog på det till fem timmar tre dagar i veckan. Det är mest att han får sova 1,5 timme där också..och jag kommer jobba halvtid.

Annars får vi flytta till en mindre stad eller nått så att vi får mer pengar..

[maiyah]

"Om jag har förstått dig rätt: du är i mitten av karriären med ett oplanerat litet barn och du gillar inte att vara hemma med städ och fix.
Hur tror du att DU kommer att trivas och må med att stanna hemma själv med liten älskling? Liten älskling mår nog bäst om du mår bra och är glad och trivs med tillvaron."

Tack för svaret men jag måste säga att jag inte riktigt hänger med i det sista resonemanget, varför skulle min son vara glad bara för att jag är glad? Det kanske stämmer men jag tycker det verkar lite knasigt tänkt, om jag är borta hela dagarna vet ju inte han om jag är glad eller inte. Och dessutom kan han ju inte hänga upp hela sitt humör på mitt? Han ska ju vara en egen individ med gladhet och lessenhet, inte kolla på andra?

Om vi ses två timmar per dygn kan jag inte riktigt se att han skulle må bra av det bara för att jag skulle må bra av det. VIlket jag i ju och för sig itne skulle

Men visst har du rätt i pension och sådant, det vill man ju inte gärna tänka på men det kommer ju förr eller senare..