Tvååring äter INGENTING!

[ab73]

Linda jag har inga nya tips att komma med, jag ville bara skicka en stor varm kram .... länge!
Ann-Sofi

[Ewa]

Nancy skrev:

Ett problem jag inte vet hur man löser är när ett större barn kan förstå att det kanske vankas godsaker efteråt Om Leia ex efterfrågat banan då det inte är middag svarar jag "ja efter middagen...". Detta kommer hon sen ihåg och efter att ha petat i sig EN makaron är det bananen hon vill ha...

Nu är ju Anton lite större än Leia, men han är en total fruktoman och skulle helst leva på enbart frukt. Inget fel i det egentligen - men jag tycker gott han kan få i sig lite annat också. Och tidigare har det inte varit några problem. Han har ätit allt - glupskt. Men i höstas började han också så, att han var mätt efter ingen mat alls. Men frukt skulle han förstås orka. Jag tyckte inte att det var särskilt fruktsamt (är lite svag för dåliga ordvitsar ) att börja petimetra mig om att man får frukt först när man ätit några skedar till. Är du mätt så orkar du väl ingen frukt heller... osv. Så i samband med att vi införde äggklockan här, så införde vi också att man får lika mycket frukt som man äter mat. Äter man halva maten får man halva äpplet/clementinen osv, äter man hela maten får man hela frukten. Och äter man ingen mat får man således ingen frukt. Och vi har inte tjatat utan precis som med äggklockan är det liksom som påbud från ovan. "Just det, hur var det nu igen... :-k , kommer DU ihåg? Halva maten, ingen frukt? Näe!!!! Hela maten, ingen frukt? Näe!!! Just det, hela maten, HELA frukten, ja!" Typ.

[Susanne*]

Hej

Är verkligen en fruktansvärd situation för er alla - inte minst för den lilla som blir så orkeslös.

Mata ni på och ta det med matningen när saker känns stabila. Det finns tid. Det viktiga är att ni gör saker prestigelösa och att mat blir en glädjestund. Också viktigt här är dock att inte sätta press (lätt - näe) och definitivt inte att hon lär sig sätta i system att man får annat istället. Det kan man lära sig mycket tidigt och blir snabbt till ett spel. Det gäller även banan exemplet som Nancy frågade om och som Ewa hade en lysande konkret hantering av. Det bästa tycker jag dock är att undvika att godsaker serveras i samband med måltider - dock är det ju oundvikligt ibland.

Länken nedan är för en annan ålder men kan kanske ge lite inspiration.

http://www.annawahlgren.com/forum/viewt ... sc&start=0

Vår lilla tjej behöver mycket man men tycker inte tid finns. När hon var i den åldern fick vi tipsen av Anna:
1) matlagning - hon kunde äta precis hur mycket som helst under tiden
2) behandla henne som en hund, stick till henne en macka efter maten utan kommentarer, sätts då inte i samband om ni inte sätter ett samband, det ger sig sedan med tiden

Reglerna ska dock vara fasta runt omkring ändå - det handlar definitivt inte om en låt-gå-variant utan ren taktik.

Jag hoppas dagen varit bättre än gårdagen.

Kram

[Nancy]

Vill varmt tacka för de tips jag fått genom att lite fräckt låna Sagalindas tråd.

Sagalinda, jag måste ha läst slarvigt första gången för jag insåg inte riktigt hur jobbigt ni faktiskt har det. Trodde att det var ungefär som hos oss, lite trixande och vägrande vissa dagar men jag ser nu att er situation är av en annan kaliber.

Hoppas att det snart vänder.

Kram från Nancy

[Sagalinda]

Tjolahopp! Ja se så låter det nu... Vi tycks vara på banan igen!

Innan jag berättar lite om gårdagen (då jag helt fräckt inte ens knäppte på datorn ) vill jag tacka er för ert fantastiska engagemang. Själv sitter jag ju som bekant väldigt ofta och svarar bekymrade föräldrar på Säkra Sovare, och de brukar vara alldeles till sig över detta fantastiska forum (känns säkert igen). Jag brukar tänka "Äsch vadå det var väl inget speciellt att bocka och niga storartat för" - men nu förstår jag. När man inte vet ut eller in och känner att man inte får fatt på rodret är det så underbart att veta att detta forum finns!

Saga sov hela natten till igår tack och lov. Efter morgonvällingen kokade jag mannagrynsgröt självständighetsdagen till ära, och Saga väntade otåligt. Jaja tänkte jag det där känner jag igen. Jag slevade upp en skål åt henne - och hon ÅT Och ville ha MER Och ÄNNU MER Tredje skålen slank ner med lite hjälp och jag drog en lättnadens suck. Vid lunchtid värmde jag upp gårdagens orörda middagstallrik. Uppvärmd pommes frites... ... slank ner i ett huj! Sedan hjälpte jag henne med köttbitarna och hon gapade utan blink.

Till middag hade vi lagat Sagas favvo:couscous. Hon slevade glatt i sig ett par skedar, men sedan hände något intressant. Hon tittade liksom frågande på mig och min man, steg tvekande upp ur stolen och sa Tack för maten? Min man sa genast "nej om du ska orka jobba med mig där ute måste du äta mer" Hon satte sig genast ner igen, såg LÄTTAD ut och fortsatte äta! Sedan steg hon upp igen och då frågade jag som nilam lärde mig: Är du MÄTT? Hon funderade lite och sa "NEJ" Så satte hon sig ner tillbaka och åt lite till

Alltså - kan det vara min attityd? Man undrar. Eller så var vi på toppen av matvägrandet dag 4 och dag 5 svängde karusellen. Men en sak vet jag: utan er hade det inte svängt så där. Ni sköt matvargarna!

Jag tror att Saga fick för mycket ansvar på en gång. Hon är ingen liten semla som älskar mat. Förstår knappast varför man äter. Hon bara gör det för att vi säger att hon ska göra det. Så vi får fortsätta med det ett tag - och hjälpa vid behov Men inget prestationstvång, och säger hon att hon är mätt efter bara halva portionen får hon tacka och duka av.

Nancy - du är så välkommen att kapa min tråd Jag hoppas att du fått lika
mycket tips och idéer som jag!

Susanne*, tipsen du fått av Anna var onekligen intressanta. Jag brukar låta Saga smaka lite på dittan och dattan medan vi gör mat. Men nu de senaste dagarna lät jag henen inte göra det alls - med resultatet att hon inte åt någonting alls. En aptitretare kan tydligen behövas för de små också

Tack ännu en gång, det här blev en roman som heter duga

[Antonias mamma]

... med lyckligt slut

Jag är så glad för er skull!

/Anna

[Ewa]

Vad skönt, Sagalinda! Och Saga ska vara glad som har en sån klok moder

Stor kram Ewa

[HannaMaria]

hej sagalinda
intressant tråd, för jag har tänkt att jag måste börja bli hårdare med J. jag matar honom i princip varje mål! tänker på hans kusin som äter alla mål själva....
matar jag inte honom, så äter han inte heller. (ok, ibland vill han faktiskt äta sjäv och vill inte bli matad, men det är undantagen).
men efter att jag läst din tråd, så kanske jag bara kan fortsätta att mata honom när han inte äter själv, och bara försöka uppmuntra honom att äta själv. men jag blir faktiskt lite trött på att "avleda honom" typ "minns du idag när vi var ute och katten klättrade upp i trädet..." då glömmer han att han inte ville äta och öppnar snällt munnen... och tyvärr verkar det som om vi går samma spår med lillasyster S. hon vill bara bli matad när hon har en tom bonaburk framför sig att leka med
så har du några tips så här när du ser bakåt?
kram hanna

[Sagalinda]

Hej Hanna Jo jag har tänkt på dig mycket för att jag vet att du också matar. I somras då vi pratade om det var du så lugn och tog ingen stress - jag önskar lite nu med facit i hand att jag hade haft den inställningen hela tiden. Så hade vi sluppit denna obehagliga upplevelse. Å andra sidan tror jag nog vi fått något gott ur dessa 4 svältdagar. Att duka av och tacka för maten när man är mätt till exempel. Och selen lade jag undan idag - hon ska sitta i matstolen för att hon vill inte för att hon är fastselad. I och för sig var det länge sedan hon lärde sig ta bort den själv, vi har mest haft den för att hon själv velat

Ewa skriver att jag är en klok moder, men faktum är att jag efter denna resa inte känner mig särskilt klok. Efterklok - javisst. Och en erfarenhet rikare. Men jag ångrar att jag överhuvudtaget var så hård mot Saga de där fyra dagarna. Om man nu kan kalla det hård att inte mata henne eller hjälpa henne

En tom Bonaburk? Låt henne ha den du . Det finns folk som dukar fram hela leksaksförrådet på matbordet. Så länge hon nöjer sig med burken är det ingen fara Jag brukar tänka att om saken de håller i har med måltiden att göra är det ok. Tidningar och böcker kan jag inte heller alltid neka, därför att vi själva ofta sitter och ströläser vid till exempel frukost. Morgontidningen är ett måste för många vuxna, en fullkornsskorpa för småfolk och - en bonaburk för S

J kommer att lära sig äta själv. Liksom Saga. Krånglar han och skriker och ropar att han inte vill ha - ja då får man respektera det. Glömmer aldrig den gången jag lirkade och trugade med Saga då hon vägrade smaka på maten. Till sist öppnade hon munnen och jag körde in en sked - varpå hon började spy. Hon hade fått spysjukan... Gissa om jag kände mig rutten. Efter det försöker jag aldrig få henne att äta om hon blir ledsen.

Som du själv sa i somras: ingen matar dem i skolan

Kram till dig och Ewa och Anna

Den där avledningen om katten kunde varit mitt påfund Precis så låter det här också. Men om jag har några råd att ge? Tja, jag provade ju det "rätta" och facit ser du ovan. Därför tycker jag du kan fortsätta mata och hjälpa, och precis som du skriver uppmuntra till självständighet.

[HannaMaria]

Tack för det Sagalinda!
Så fort man skriver något så händer ju motsatsen... Idag satte jag makaronilåda framför honom och lille gubben äter upp hela portionen helt själv! Jag var upptagen med att mata S.
Jag fortsätter att mata när det behövs då.
Vi hade bort selen en tid vid maten, men nu är den på igen. Jag blev helt tokig på J när han stiger upp och stå i stolen, klättrar halvvägs på bordet osv. Jag tycker att det är mycket enklare med sele och det är så mycket lugnare för oss alla. Han försöker inte ens akrobatisera sig med den på. Han har inget emot att ha den, jag har inte upplevt att han kännt sig tvingad att sitta med den, utan han har gärna den på och om jag inte knäpper fast den försöker han göra det själv!
Va skönt att det rett upp sig för er!
Kram igen!
Hanna