Jag får verkligen inte till det!!!
Sedan senaste inlägget har jag använt vår gamla metod, skrattet, sedan vaggvisa, lägga ned, buffa till lugn och solfjädra som markering. Tar oftast 3-5 minuter och sen somnar hon själv.
Varje gång jag provar att strunta i buffningarna blir hon hysterisk (inte undra på - hon är ju van...) och ramsan kan inte på något sätt lugna henne utifrån.
Hon fortsatte att sova mycket oroligt inatt, klarade de flesta omsövningarna helt själv, men jag fick ramsa fyra gånger varav en med solfjäder.
Nu är vi på åttonde dygnet och då ska man ju inte buffa alls och allt ska sitta... Känns som ganska långt därifrån!
Jag kan ju inte börja om kuren - för då komemr vi fastna på samma ställe, med buffningarna. Ska jag börja om från natt 2/dag 2 och verkligen inte ge upp när hon skriker utan bara ramsa på?
Är då meningen att hon ska skrika sig till sömns, vara helt förtvivlad...? För det fixar inte jag...
Rådvill igen!
Fjärde natten och solfjäderfråga
Det går inte!
Anna med Tova 070221
Hej Tovaliten 
Ibland är det svårt att omsätta i praktiken vad man kan i teorin, jag ska se om jag kan hjälpa dig lite här
Ni har förvirrat lillan med lite olika besked, och nu måste attityden kopplas på och du ska förmedla LUGN och SÄKERHET! Det är skönt att sova!
För det första:
Buff är förbjudet nu
Du har hamnat i det mycket ökända buffträsket, och nu är det bara att vända det ryggen och lämna det! Så noll buff nu!
Ni jobbar ordentligt med skrattet till gonattet, utanför sovrummet!
När ni går in, bete dig som om du är på väg att hämta något därinne - tänk inte läggning! "Flyg" henne ner i sängen, lägg tillrätta och solfjädra henne!
Ramsa dig ut, stadigt och högt, inget visk eller tvek! DEt du käänner ska höras i din ramsa! Tänk inte "hur ska det HÄR g nu då, nu kommer hon att skrika som en tok... " utan tänk " ÅH, vad skönt, äntligen får du sova!!!"
Ramsa dig BORT från dörren, gör något viktigt, låt henne få reagera!
Lyssna nu med HJÄRNAN och inte med mammahjärtat 
och hör om hon går ner igårt, om hon stegras, om hon är förbannad osv... Går hon upp eller blir ledsen, så ramsar du igen; högt och betryggande och NÅ fram!!! Ibland räcker det inte med x6 eller x8, man kan få ramsa x18, men ge dig inte med mindre än att du når fram!
Vid sammanbrott, gå in tyst och solfjädra! Då håller du henne lugnt under idna händer, andas tungt, säg inget! Vänta tills hon är lugn, och när du känner att hon slappnat av - ut med klar ramsa! Även fast det i detta läge är frestande att smyga ut, så måste hon ta emot ramsan!
På natten ramsar du inte direkt! Vänta, se om hon fixar det själv! När du känner att nu j-klar måste jag IN, då ramsar du! Inte förr!!!
Se till att hon får mycket friskluft, mat, social delaktighet och mat på dagarna 
Seså, blicken framåt och målet för ögonen, det här fixar du!
*Pepping, pepping*
Kram Mia
Ibland är det svårt att omsätta i praktiken vad man kan i teorin, jag ska se om jag kan hjälpa dig lite här
Ni har förvirrat lillan med lite olika besked, och nu måste attityden kopplas på och du ska förmedla LUGN och SÄKERHET! Det är skönt att sova!
För det första:
Buff är förbjudet nu Du har hamnat i det mycket ökända buffträsket, och nu är det bara att vända det ryggen och lämna det! Så noll buff nu!
Ni jobbar ordentligt med skrattet till gonattet, utanför sovrummet! När ni går in, bete dig som om du är på väg att hämta något därinne - tänk inte läggning! "Flyg" henne ner i sängen, lägg tillrätta och solfjädra henne! Ramsa dig ut, stadigt och högt, inget visk eller tvek! DEt du käänner ska höras i din ramsa! Tänk inte "hur ska det HÄR g nu då, nu kommer hon att skrika som en tok... " utan tänk " ÅH, vad skönt, äntligen får du sova!!!" Ramsa dig BORT från dörren, gör något viktigt, låt henne få reagera! Lyssna nu med HJÄRNAN och inte med mammahjärtat och hör om hon går ner igårt, om hon stegras, om hon är förbannad osv... Går hon upp eller blir ledsen, så ramsar du igen; högt och betryggande och NÅ fram!!! Ibland räcker det inte med x6 eller x8, man kan få ramsa x18, men ge dig inte med mindre än att du når fram! Vid sammanbrott, gå in tyst och solfjädra! Då håller du henne lugnt under idna händer, andas tungt, säg inget! Vänta tills hon är lugn, och när du känner att hon slappnat av - ut med klar ramsa! Även fast det i detta läge är frestande att smyga ut, så måste hon ta emot ramsan! På natten ramsar du inte direkt! Vänta, se om hon fixar det själv! När du känner att nu j-klar måste jag IN, då ramsar du! Inte förr!!! Se till att hon får mycket friskluft, mat, social delaktighet och mat på dagarna Seså, blicken framåt och målet för ögonen, det här fixar du!
*Pepping, pepping*
Kram Mia
6 barn (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) två barnbarn (-1309, -1505)Har du läst den här om förhållningssättet? Den är SÅ bra!!!
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=5252
och den här, om träskvarning:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?p=91777
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?t=5252
och den här, om träskvarning:
http://www.annawahlgren.com/forum/viewtopic.php?p=91777
6 barn (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) två barnbarn (-1309, -1505)-
Kalaskakan
Hej Tovaliten!
Jag är absolut novis på det här men Buffträsket har jag varit i och tagit mig ifrån.
Jag vill bara delge dig Klimpens reaktion: han SKREK och var SKITFÖRBANNAD!! "Vad GÖR du, hur KAN plötsligt låta bli att buffa mig?" Jag stålsatte mig (lätt det låter så här i skrift jag vet..). Men det går att ta sig ur det, jag lovar. Klimpen var THE Buffjunkie nr 1.
Kunde han avänjas så kan vilken Älskling som helst, lovar!
Kram och all lycka till
Jag är absolut novis på det här men Buffträsket har jag varit i och tagit mig ifrån.
Jag vill bara delge dig Klimpens reaktion: han SKREK och var SKITFÖRBANNAD!! "Vad GÖR du, hur KAN plötsligt låta bli att buffa mig?" Jag stålsatte mig (lätt det låter så här i skrift jag vet..). Men det går att ta sig ur det, jag lovar. Klimpen var THE Buffjunkie nr 1.
Kunde han avänjas så kan vilken Älskling som helst, lovar!
Kram och all lycka till
Hej Mia!
Sex barn! Det är stort - Wow! Och du har ändå tid att hjälpa såna barnnoviser som jag!
...Och stort tack för dina svar!
Ja. Jag har läst båda länkarna tidigare (har nog läst nästan allt härinne...) men behövde påminnas.
Sitter här och försöker samla attityd och mod inför kvällen/natten. Jag får se den som en ny förstanatt (eller snarare andra eller tredje = ingen buff!!!)tror jag. Både jag, bebis och pappa bröt fullständigt ihop vid eftermiddagssömnen då Liten vaknade e. 30 min istället för e 1,5 timmar och bara grät vad vi än gjorde. Jag t o m gav tillbaka nappen, men ångrade mig efter nån minut (Ja, jag vet så fruktansvärt urdumt...) Får väl inse att vi givit massor av dubbla/trippla budskap och förvirrat henne stort!
Men NU. Nu är det slut på osäkerhet och ihopbrytning. Jag har ju förstått att det handlat om attityden de senaste dagarna, men inte riktigt lyckats fånga den. Det gick ju så bra de första fyra dygnen!
Det svåra blir att lyssna med hjärnan och släppa mitt blödiga mammahjärta. Första mycket efterlängtade barnet har blivit rätt bortklemad redan tror jag... Och vi har blivit bortskämda med väldigt lite gråt. När den då kommer - då går det rakt in! Men jag ska självklart fixa det ikväll!
Frisk luft, mat, mat, mat och social delaktighet är inga bekymmer och har aldrig varit...
Återigen stort tack! Vi (pappan och jag) var beredda att helt bryta ikväll och börja läsa på om femminutersmetoden istället... Du räddade oss och vårt barn från det. Tack, tack, tack!
Tack också till Kalaskakan för god stöttning!
Nu ska vi på det! Här ska sovas! Lämnar rapport ikväll eller imorgon!
Sex barn! Det är stort - Wow! Och du har ändå tid att hjälpa såna barnnoviser som jag!
...Och stort tack för dina svar!
Ja. Jag har läst båda länkarna tidigare (har nog läst nästan allt härinne...) men behövde påminnas.
Sitter här och försöker samla attityd och mod inför kvällen/natten. Jag får se den som en ny förstanatt (eller snarare andra eller tredje = ingen buff!!!)tror jag. Både jag, bebis och pappa bröt fullständigt ihop vid eftermiddagssömnen då Liten vaknade e. 30 min istället för e 1,5 timmar och bara grät vad vi än gjorde. Jag t o m gav tillbaka nappen, men ångrade mig efter nån minut (Ja, jag vet så fruktansvärt urdumt...) Får väl inse att vi givit massor av dubbla/trippla budskap och förvirrat henne stort!
Men NU. Nu är det slut på osäkerhet och ihopbrytning. Jag har ju förstått att det handlat om attityden de senaste dagarna, men inte riktigt lyckats fånga den. Det gick ju så bra de första fyra dygnen!
Det svåra blir att lyssna med hjärnan och släppa mitt blödiga mammahjärta. Första mycket efterlängtade barnet har blivit rätt bortklemad redan tror jag... Och vi har blivit bortskämda med väldigt lite gråt. När den då kommer - då går det rakt in! Men jag ska självklart fixa det ikväll!
Frisk luft, mat, mat, mat och social delaktighet är inga bekymmer och har aldrig varit...
Återigen stort tack! Vi (pappan och jag) var beredda att helt bryta ikväll och börja läsa på om femminutersmetoden istället... Du räddade oss och vårt barn från det. Tack, tack, tack!
Tack också till Kalaskakan för god stöttning!
Nu ska vi på det! Här ska sovas! Lämnar rapport ikväll eller imorgon!
Anna med Tova 070221
SJÄLVKLART går det bra!!!
Femminuters
nehe du [-X Nu lovar du mig att du kastar dig över datorn och skriver om det blir tufft ikväll! Här finns nästan alltid nån på "vakt" och så klipper du sönder napp
nu med en gång Såklart går det här fint!
Sova måste hon ju göra!
Visa nu henne hur!
KRAM
6 barn (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) två barnbarn (-1309, -1505)Hej Mia och alla andra!
Det gick faktiskt ganska bra!
Eftersom vi bara liggammat senaste 2-3 månaderna ammade vi först i stora sängen (i vårt gemensamma sovrum - vi har bara ett, men har skärmat av hennes säng med en vikskärm) som vi brukar, sen gick vi ut i vardagsrummet för skrattet. Visst ska det vara så, skrattet allra sist efter nattslurken?
Vi fick till ett underbart skratt, trots att hon var trött efter eftermiddagens urusla lur. Pang ned i sängen, söker på handen, lägga tillrätta och solfjädra sedam ramsa ut, högt och ljudligt. Det tog ett tag innan hon fattat att ja "övergivit henne" och hon började småskrika, upp och ned i vågor. När det lät ledset ramsade jag ungefär varannan minut. Diskade samtidigt och lät vattnet rinna medan jag gick till dörren och lyssnade.
Jag lade henne 18.41 (18.45 är vår ordinarie tid) och 18.55 hade jag ramsat fyra gånger(x8, x6, x6, x8). Hon lyssnade vid något tillfälle varje gång, men skrek upp sig mer och mer. 18.55 var hon så hysterisk att jag bedömde det som ett sammanbrott, är dock inte säker på att du eller Anna skulle göra det... Gick in och lade ned sittande bebis och solfjädrade bestämt och andades lugnt och ljudligt. Hon fortsatte vara hysterisk under mina händer i tre minuter och slappnade/tuppade sedan av på ett ögonblick. Jag vet faktiskt inte vilket, eftersom det var så mörkt... Ramsade ut högt och sen dess har hon sovit utan ett knyst.
Det känns klart bättre än att buffa, MEN jag vill ju också nå målet att hon ska kunna lugna sig av bara ramsan... Kommer det, tror du/ni, trots att jag går in och solfjädrar vid kris eller måste jag låta bli?
En annan, mer formell fråga: Kan man ändra rubriken på sin tråd eller är det meningen att min gamla rubrik ska hänga med hela tiden? Det är ju liksom inte fjärde dagen längre...?
Världens varmaste tackram från en som är på väg till gömman under sängen för att klippa sönder napparna!
Det gick faktiskt ganska bra!
Eftersom vi bara liggammat senaste 2-3 månaderna ammade vi först i stora sängen (i vårt gemensamma sovrum - vi har bara ett, men har skärmat av hennes säng med en vikskärm) som vi brukar, sen gick vi ut i vardagsrummet för skrattet. Visst ska det vara så, skrattet allra sist efter nattslurken?
Vi fick till ett underbart skratt, trots att hon var trött efter eftermiddagens urusla lur. Pang ned i sängen, söker på handen, lägga tillrätta och solfjädra sedam ramsa ut, högt och ljudligt. Det tog ett tag innan hon fattat att ja "övergivit henne" och hon började småskrika, upp och ned i vågor. När det lät ledset ramsade jag ungefär varannan minut. Diskade samtidigt och lät vattnet rinna medan jag gick till dörren och lyssnade.
Jag lade henne 18.41 (18.45 är vår ordinarie tid) och 18.55 hade jag ramsat fyra gånger(x8, x6, x6, x8). Hon lyssnade vid något tillfälle varje gång, men skrek upp sig mer och mer. 18.55 var hon så hysterisk att jag bedömde det som ett sammanbrott, är dock inte säker på att du eller Anna skulle göra det... Gick in och lade ned sittande bebis och solfjädrade bestämt och andades lugnt och ljudligt. Hon fortsatte vara hysterisk under mina händer i tre minuter och slappnade/tuppade sedan av på ett ögonblick. Jag vet faktiskt inte vilket, eftersom det var så mörkt... Ramsade ut högt och sen dess har hon sovit utan ett knyst.
Det känns klart bättre än att buffa, MEN jag vill ju också nå målet att hon ska kunna lugna sig av bara ramsan... Kommer det, tror du/ni, trots att jag går in och solfjädrar vid kris eller måste jag låta bli?
En annan, mer formell fråga: Kan man ändra rubriken på sin tråd eller är det meningen att min gamla rubrik ska hänga med hela tiden? Det är ju liksom inte fjärde dagen längre...?
Världens varmaste tackram från en som är på väg till gömman under sängen för att klippa sönder napparna!
Anna med Tova 070221
-
Gäst
Hej Tovaliten!
Vill absolut inte säga emot tidigare talare, Miar70 är ju en superklippa
Men JAG tycker att buff är bättre än jätteledsen bebis jättelänge. Målet måste ju vara att lugna och om inte solfjäder och ramsa räcker till är ju ändå buffning ett verktyg. Sen gäller det att jobba med ramsan och backa, backa. Men man måste ju ha något att backa ifrån Mycket hellre hamna i buffträsket och jobba vidare utifrån det än att ge upp eller ge sig på 5-minutersmetoden.
Och har ni jobbat något med ljud utanför? Jag tycker dammsugaren, stök och bök och prat är riktigt, riktigt effektivt. Gärna ganska högljutt så att hon liksom kommer av sig och lyssnar. Då kommer lugnet och sömnigheten. Musik är också supereffektivt.
Sen slog mig en annan tanke: 8-månadersångesten. Hon är förmodligen i en känslig period nu, vilket visst kan märkas både på dagssömn och nattsömn. Så kanske att hon behöver extra betryggande svar bara utav den anledningen. Jag har då definitivt en mer ledsen, mer uppvaknande och mer svårsövd bebis nu när hon strax är 8 månader. Det händer t o m att jag behöver gå in och buffa numera... Men jag försöker minimera och alltid avsluta med ramsan. Och så husljud!
Jobba på nu och se framåt! Vi finns här!
Kram Tinis
Vill absolut inte säga emot tidigare talare, Miar70 är ju en superklippa
Men JAG tycker att buff är bättre än jätteledsen bebis jättelänge. Målet måste ju vara att lugna och om inte solfjäder och ramsa räcker till är ju ändå buffning ett verktyg. Sen gäller det att jobba med ramsan och backa, backa. Men man måste ju ha något att backa ifrån
Mycket hellre hamna i buffträsket och jobba vidare utifrån det än att ge upp eller ge sig på 5-minutersmetoden. Och har ni jobbat något med ljud utanför? Jag tycker dammsugaren, stök och bök och prat är riktigt, riktigt effektivt. Gärna ganska högljutt så att hon liksom kommer av sig och lyssnar. Då kommer lugnet och sömnigheten. Musik är också supereffektivt.
Sen slog mig en annan tanke: 8-månadersångesten. Hon är förmodligen i en känslig period nu, vilket visst kan märkas både på dagssömn och nattsömn. Så kanske att hon behöver extra betryggande svar bara utav den anledningen. Jag har då definitivt en mer ledsen, mer uppvaknande och mer svårsövd bebis nu när hon strax är 8 månader. Det händer t o m att jag behöver gå in och buffa numera... Men jag försöker minimera och alltid avsluta med ramsan. Och så husljud!
Jobba på nu och se framåt! Vi finns här!
Kram Tinis
Så vaknade hon... 19.45 och var jätteledsen! Det betyder förmodligen att hon tuppade av under mina händer förut, eller hur?
Jag började med ramsa x 10 men det gav bara en ännu mer hysteriskt ledsen bebis. Gick in, gav SF i åtta minuter, slutade gråta, men hulkade sig. Ramsade ut, fortsatte hulka 4 - 5 minuter till och jag gav bekräftelseramsa två gånger under de minuterna. Sen tror jag hon somnade... men den gång helt säkert själv iallafall!
Usch! Vad det är jobbigt med en sån ledsen bebis under sina händer!
Jag började med ramsa x 10 men det gav bara en ännu mer hysteriskt ledsen bebis. Gick in, gav SF i åtta minuter, slutade gråta, men hulkade sig. Ramsade ut, fortsatte hulka 4 - 5 minuter till och jag gav bekräftelseramsa två gånger under de minuterna. Sen tror jag hon somnade... men den gång helt säkert själv iallafall!
Usch! Vad det är jobbigt med en sån ledsen bebis under sina händer!
Anna med Tova 070221
Hej Trinis!
Och tack! Precis som du har jag också tänkt om buffandet och det funkade utmärkt när jag gjorde vår "nästan-kur" ((behöll då nappen) för två månader sen. Men just nu behöver jag/vi nog totalförbud för att komma loss ur träsket...
Och säkerligen spökar åttamånadersspöket. Det märks också dagtid att hon är mer mammig och känsligare än vanligt.
Ikväll jobbade vi med ljud, disk, radio och prat. Ska nog bättra på den delen mer, det verkar funka!
Kram tillbaka!
Och tack! Precis som du har jag också tänkt om buffandet och det funkade utmärkt när jag gjorde vår "nästan-kur" ((behöll då nappen) för två månader sen. Men just nu behöver jag/vi nog totalförbud för att komma loss ur träsket...
Och säkerligen spökar åttamånadersspöket. Det märks också dagtid att hon är mer mammig och känsligare än vanligt.
Ikväll jobbade vi med ljud, disk, radio och prat. Ska nog bättra på den delen mer, det verkar funka!
Kram tillbaka!
Anna med Tova 070221
=D>
Sådärja
Nu har du kommit en JÄTTEbit på väg!
Jag tror det är så att man känner att man GÖR mer när man buffar, även om barnet gråter lika mycket, när man solfjädrar är man mer passiv och "bara" står där... därför känns solfjädringen mer utdragen och jobbig, fast det förmodligen hade tagit dig lika lång (kort ) stund att lugna henne med buffen!
Självklart är det mycket skönare att somna med buff i rumpan, vem skulle inte vilja vaggas till sängs på kvällen
Och få inte panik om hon fortsätter att leva om på kvällarna ett tag - min Frida, som fyller ett på fredag , gnölar/skriker/klagar de flesta läggningar, och har alltid gjort - det är hennes sätt att somna helt enkelt och det kan inte jag lägga mig i!
Och du, nu fick du sista ordet - se till att få det nu, jag tycker du ska bekräftelseramsa henne tills du känner att du når fram med ramsan! Kanske känner du att det funkar redan i natt, annars bekräftar du henne i morgon också!
Och Tinis - tack för varma ord Husljudstipsen är verkligen inte att förglömma, även om jag tycker att Tovaliten ska glömma att det öht finns nåt som heter buffa nu
Kram
Sådärja
Nu har du kommit en JÄTTEbit på väg!
Jag tror det är så att man känner att man GÖR mer när man buffar, även om barnet gråter lika mycket, när man solfjädrar är man mer passiv och "bara" står där... därför känns solfjädringen mer utdragen och jobbig, fast det förmodligen hade tagit dig lika lång (kort
) stund att lugna henne med buffen!Självklart är det mycket skönare att somna med buff i rumpan, vem skulle inte vilja vaggas till sängs på kvällen
Och få inte panik om hon fortsätter att leva om på kvällarna ett tag - min Frida, som fyller ett på fredag
, gnölar/skriker/klagar de flesta läggningar, och har alltid gjort - det är hennes sätt att somna helt enkelt och det kan inte jag lägga mig i!Och du, nu fick du sista ordet - se till att få det nu, jag tycker du ska bekräftelseramsa henne tills du känner att du når fram med ramsan! Kanske känner du att det funkar redan i natt, annars bekräftar du henne i morgon också!
Och Tinis - tack för varma ord
Husljudstipsen är verkligen inte att förglömma, även om jag tycker att Tovaliten ska glömma att det öht finns nåt som heter buffa nu Kram
6 barn (-9104, -9305, -9412, -0301, -0501, -0611 ) två barnbarn (-1309, -1505)-
Gäst
Hej alla fantastiska människor, tänk att ni bryr er så mycket om oss!
Natten var fantastisk! Inte ett enda uppvak efter det 19.45 som behövde åtgärdas! För första gången någonsin! Jag kan faktiskt inte förstå det (med hjärnan) - hon har ju somnat själv med ramsa sedan två månader tillbaka och aldrig sovit en hel natt tidigare. Och utan napp i åtta nätter... Var det liksom själva skriken som behövdes? Hmmmm.... Ganska konstigt. Dock är både hjärnan och mammahjärtat mycket nöjda nu. Hon sov dessutom till 06.55 (07.00 är vår tid, men brukar alltid vara mellan 06.15 06.30)då jag hörde att hon vaknade och "väckte" henne innan hon började gnälla - tänkte att jag skapar bättre mönster så!
FM-luren togs i vagnen och hon somnade relativt lätt, gnällde nån minut bara. Vaknade en liten stund före hon skulle, men låg tyst och väntade på "väckning".
Nu lade jag henne för em-luren och skrattet var superhärligt, men så fort hon förstod att det var läggning började hon gråta. Jag fullföljde förstås... Det tog totalt 25 minuter, med sammanbrott (mitt eller hennes?) efter 10 och 16 minuter. Jag solfjädrade alltså vid två tillfällen 3 resp 2 minuter. Sen satte jag på dammsugaren, hade redan satt på musik... (tur att inte pappa är hemma - han ahde givit upp...) och hon lugnade sig något. Jag bekräftelseramsade men fick gallskrik till svar. Dammsög lite till och bekräftade igen... Usch! Usch! Usch!
Jag SKA fixa det här! Det är ju mest jag som lider. Jag SKA ge oss god sömn!!!
Men, ändå, några frågor till:
1. Det verkar nu som hon blivit rädd för sängen/läggningen när hon börjar gråta så fort hon förstår att det är sovstund. Vi har lekt lite i sängen idag och då är det inga problem, inte heller när hon vaknar. Vad kan det bero på? Försvinner det?
2. Hur länge måste jag stå ut med en förtvivlad bebis så här? Efter hur många dagar/läggningar kan man tro att gråten minskar i längd/intensitet? Hon är verkligen förtvivlad nu. Nästan så att hon kräks...
3. Måste jag backa från solfjädrandet också? Hur mycket och hur snabbt isf?
4. Mia! Du skriver att jag ska se till att få sista ordet nu - tills jag känner att jag når fram med ramsan. Ska man alltså sen sluta med bekräftelseramsan? (Det hade jag isf ingen aning om...)
Jag hoppas på mindre skrik ikväll, då det är planerat att blödiga pappa ska lägga. Napparna är iallafall kastade allihop - och femminutersfunderingarna likaså!
Stor kram från en som fått sova hela natten, men inte riktigt kunnat själv...
Natten var fantastisk! Inte ett enda uppvak efter det 19.45 som behövde åtgärdas! För första gången någonsin! Jag kan faktiskt inte förstå det (med hjärnan) - hon har ju somnat själv med ramsa sedan två månader tillbaka och aldrig sovit en hel natt tidigare. Och utan napp i åtta nätter... Var det liksom själva skriken som behövdes? Hmmmm.... Ganska konstigt. Dock är både hjärnan och mammahjärtat mycket nöjda nu. Hon sov dessutom till 06.55 (07.00 är vår tid, men brukar alltid vara mellan 06.15 06.30)då jag hörde att hon vaknade och "väckte" henne innan hon började gnälla - tänkte att jag skapar bättre mönster så!
FM-luren togs i vagnen och hon somnade relativt lätt, gnällde nån minut bara. Vaknade en liten stund före hon skulle, men låg tyst och väntade på "väckning".
Nu lade jag henne för em-luren och skrattet var superhärligt, men så fort hon förstod att det var läggning började hon gråta. Jag fullföljde förstås... Det tog totalt 25 minuter, med sammanbrott (mitt eller hennes?) efter 10 och 16 minuter. Jag solfjädrade alltså vid två tillfällen 3 resp 2 minuter. Sen satte jag på dammsugaren, hade redan satt på musik... (tur att inte pappa är hemma - han ahde givit upp...) och hon lugnade sig något. Jag bekräftelseramsade men fick gallskrik till svar. Dammsög lite till och bekräftade igen... Usch! Usch! Usch!
Jag SKA fixa det här! Det är ju mest jag som lider. Jag SKA ge oss god sömn!!!
Men, ändå, några frågor till:
1. Det verkar nu som hon blivit rädd för sängen/läggningen när hon börjar gråta så fort hon förstår att det är sovstund. Vi har lekt lite i sängen idag och då är det inga problem, inte heller när hon vaknar. Vad kan det bero på? Försvinner det?
2. Hur länge måste jag stå ut med en förtvivlad bebis så här? Efter hur många dagar/läggningar kan man tro att gråten minskar i längd/intensitet? Hon är verkligen förtvivlad nu. Nästan så att hon kräks...
3. Måste jag backa från solfjädrandet också? Hur mycket och hur snabbt isf?
4. Mia! Du skriver att jag ska se till att få sista ordet nu - tills jag känner att jag når fram med ramsan. Ska man alltså sen sluta med bekräftelseramsan? (Det hade jag isf ingen aning om...)
Jag hoppas på mindre skrik ikväll, då det är planerat att blödiga pappa ska lägga. Napparna är iallafall kastade allihop - och femminutersfunderingarna likaså!
Stor kram från en som fått sova hela natten, men inte riktigt kunnat själv...
Anna med Tova 070221
Det kunde bli ännu värre...
Efter 30 minuters sömn vaknade Tova helt och fullständigt förtvivlad. Jag solfjädrade och blev lugn efter några minuter, men så fort jag släppte henne blev hon hysterisk igen. En stund spramg jag fram och tillbaka och SF:ade och ramsade och lyssnade på hysterisk bebis. De sista 15-20 minuterna gick jag ut, vred upp musiken och ramsade då hon skrek upp sig alltför högt...
Gick in och gav solfjäder exakt 1,5 efter läggning för att hon skulle bli lugn nog att väcka. Och hon var lugn tills hon hamnade i pappas famn (han har kommit hem) och grät och var ledsen 20-25 minuter efter väckning...
Så, av 1,5 timmes sovtid, sov hon 30 minuter, var hysterisk ca 50 minuter och allmänt gnällig eller arg ca 10. Nu känns det som jag kört fast igen... Vet inte hur många såna här gånger jag orkar...
Förlåt! Antar att jag gick in för mycket - men det känns ju som om jag håller på att tappa hennes förtroende när jag låter henne gråta på...
Efter 30 minuters sömn vaknade Tova helt och fullständigt förtvivlad. Jag solfjädrade och blev lugn efter några minuter, men så fort jag släppte henne blev hon hysterisk igen. En stund spramg jag fram och tillbaka och SF:ade och ramsade och lyssnade på hysterisk bebis. De sista 15-20 minuterna gick jag ut, vred upp musiken och ramsade då hon skrek upp sig alltför högt...
Gick in och gav solfjäder exakt 1,5 efter läggning för att hon skulle bli lugn nog att väcka. Och hon var lugn tills hon hamnade i pappas famn (han har kommit hem) och grät och var ledsen 20-25 minuter efter väckning...
Så, av 1,5 timmes sovtid, sov hon 30 minuter, var hysterisk ca 50 minuter och allmänt gnällig eller arg ca 10. Nu känns det som jag kört fast igen... Vet inte hur många såna här gånger jag orkar...
Förlåt! Antar att jag gick in för mycket - men det känns ju som om jag håller på att tappa hennes förtroende när jag låter henne gråta på...
Anna med Tova 070221