Livrädd för glassbilen
-
- Inlägg: 32
- Blev medlem: fre 13 jan 2012, 08:13
Livrädd för glassbilen
Jag vet inte vad vi ska göra. Vi har helt slutat med ramsan sen länge och använder inga andra verktyg heller. Levi har somnat och sovit bra. Vi har lagt honom, sjungit Imse vimse spindel sagt godnatt och gått ner på nedervåningen. Ibland har han frågat efter oss och velat kramas varpå vi gått upp och in igen och gjort detta. Sen har han somnat själv.
För snart 2 veckor sedan kom hade vi glassbilen i området från 19 (precis när vi lägger honom). Han hörde då denna under en timmas tid och var så ledsen och rädd. När den en timma senare drog igång sin förbannade melodi precis utanför hans fönster hoppade han till av skräck och skrek och skakade. Jag lyfte då upp honom och tog honom till fönstret för att titta på glassbilen och visa honom vad det var som lät. Då lugnade han ner sig och pratade om glassbilen som för att lugna sig själv. I samband med detta kom pappa hem och fick sedan ta över läggningen. Det slutade med att han fick hålla honom i handen tills han somnade.
Det fattar ju vi också att det är helt ohållbart och vi vill ju att han ska vara trygg i sin säng och i sitt rum utan oss. Kvällen efter gjorde vi läggningen som vanligt men han blev hysterisk redan när vi sa godnatt. Han skriker och gråter hysteriskt och pekar mot fönstret och säger att det är läskigt. Han är helt uppenbart rädd för glassbilen (som han pratar om vid varje läggning och även på dagarna). Vi vet inte hur vi ska göra nu. Vi känner oss så elaka när vi inte går in till honom när han är så uppenbart rädd. Vi försöker stå kvar utanför men han skriker och gråter tills han hyperventilerar och eftersom vi tror att det är ren rädsla som gör att han blir hysterisk känns det fruktansvärt att inte gå in. Samtidigt gör vi ju inte saken bättre genom att bekräfta hans rädsla.
Hur ska vi göra? Hur botar man rädslan? Vi har försökt förklara vad glassbilen är för något, han har tittat på den på youtube och härmar alltid låten och upprepar vad vi säger "kommer med glass till barnen". Vad vi än gör verkar det inte gå över, han är fortfarande lika rädd och nu är det nästan 2 veckor sedan den var här. Dessutom kommer den på tisdag igen. Vi har pratat om att låta honom vara uppe och gå med ut till glassbilen och köpa glass.
Om vi inte går in till honom utan bara står utanför och försöker prata med honom kommer han att få skrika och gråta sig till sömns och det känns helt fruktansvärt.
I skrivande stund har pappa hållit på med läggningen i 45 minuter och Levi gråter fortfarande.
Någon som kan komma med några visa ord?
](*,)
För snart 2 veckor sedan kom hade vi glassbilen i området från 19 (precis när vi lägger honom). Han hörde då denna under en timmas tid och var så ledsen och rädd. När den en timma senare drog igång sin förbannade melodi precis utanför hans fönster hoppade han till av skräck och skrek och skakade. Jag lyfte då upp honom och tog honom till fönstret för att titta på glassbilen och visa honom vad det var som lät. Då lugnade han ner sig och pratade om glassbilen som för att lugna sig själv. I samband med detta kom pappa hem och fick sedan ta över läggningen. Det slutade med att han fick hålla honom i handen tills han somnade.
Det fattar ju vi också att det är helt ohållbart och vi vill ju att han ska vara trygg i sin säng och i sitt rum utan oss. Kvällen efter gjorde vi läggningen som vanligt men han blev hysterisk redan när vi sa godnatt. Han skriker och gråter hysteriskt och pekar mot fönstret och säger att det är läskigt. Han är helt uppenbart rädd för glassbilen (som han pratar om vid varje läggning och även på dagarna). Vi vet inte hur vi ska göra nu. Vi känner oss så elaka när vi inte går in till honom när han är så uppenbart rädd. Vi försöker stå kvar utanför men han skriker och gråter tills han hyperventilerar och eftersom vi tror att det är ren rädsla som gör att han blir hysterisk känns det fruktansvärt att inte gå in. Samtidigt gör vi ju inte saken bättre genom att bekräfta hans rädsla.
Hur ska vi göra? Hur botar man rädslan? Vi har försökt förklara vad glassbilen är för något, han har tittat på den på youtube och härmar alltid låten och upprepar vad vi säger "kommer med glass till barnen". Vad vi än gör verkar det inte gå över, han är fortfarande lika rädd och nu är det nästan 2 veckor sedan den var här. Dessutom kommer den på tisdag igen. Vi har pratat om att låta honom vara uppe och gå med ut till glassbilen och köpa glass.
Om vi inte går in till honom utan bara står utanför och försöker prata med honom kommer han att få skrika och gråta sig till sömns och det känns helt fruktansvärt.
I skrivande stund har pappa hållit på med läggningen i 45 minuter och Levi gråter fortfarande.
Någon som kan komma med några visa ord?
](*,)
Levi född 2011-12-12
-
- Inlägg: 32
- Blev medlem: fre 13 jan 2012, 08:13
Re: Livrädd för glassbilen
Jag kanske ska tillägga att Levi är 2 år och 4 månader.
Levi född 2011-12-12
Re: Livrädd för glassbilen
Möta faran beskyddad brukar man säga. Hade en gång ett litet barn som var livrädd för dammsugaren. Han gallskrek så fort jag satt på den.
Jag lät honom vara med och trycka igång den och han skrek under dammsugningen. Jag ställde ändå inte undan dammsugaren(även om jag ska erkä nna att jag kortade ner dammsugarpassen rejält). Han fick dammsuga handen om handen. En dag vände det.
Jag tror att i fallet med glassbilen har ni gett dubbla budskap. Någonstans har ni signalerat att glassbilen är farlig i och med att ni höll handen. Det känner ni och ni blir själva som föräldrar spända för glassbilens ankomst. Barnet uppfattar att ni säger:- Vi är så hemskt rädda för att glassbilen ska komma. För hur ska du då kunna sova.
Jag tror inte på att ta ut barnet och köpa glass. Det är inte där orsaken till problemet ligger. Det är er attityd.
Jag tror att ni måste börja med er attityd där.
Ett råd kan jag ge. När ni gått igenom en självrannsakan angående er egen rädsla och misstro mot att barnet ska kunna sova trots glassbil, vänj barnet vid ordentliga husljud. Husljud så som musik, dammsugning etc vid läggdags. Ljud som överröstar glassbilen.
Jag lät honom vara med och trycka igång den och han skrek under dammsugningen. Jag ställde ändå inte undan dammsugaren(även om jag ska erkä nna att jag kortade ner dammsugarpassen rejält). Han fick dammsuga handen om handen. En dag vände det.
Jag tror att i fallet med glassbilen har ni gett dubbla budskap. Någonstans har ni signalerat att glassbilen är farlig i och med att ni höll handen. Det känner ni och ni blir själva som föräldrar spända för glassbilens ankomst. Barnet uppfattar att ni säger:- Vi är så hemskt rädda för att glassbilen ska komma. För hur ska du då kunna sova.
Jag tror inte på att ta ut barnet och köpa glass. Det är inte där orsaken till problemet ligger. Det är er attityd.
Jag tror att ni måste börja med er attityd där.
Ett råd kan jag ge. När ni gått igenom en självrannsakan angående er egen rädsla och misstro mot att barnet ska kunna sova trots glassbil, vänj barnet vid ordentliga husljud. Husljud så som musik, dammsugning etc vid läggdags. Ljud som överröstar glassbilen.
-
- Inlägg: 32
- Blev medlem: fre 13 jan 2012, 08:13
Re: Livrädd för glassbilen
Tack snälla för snabbt och vist svar!
Jag kanske är trött såhär 6 veckor ifrån beräknad födsel för nummer två, men jag förstår inte riktigt hur vi ska göra vid läggningarna. Han skriker sig hes och vill bara att vi ska komma in till honom. Jag vet inte om vi ska ta det som att han är så rädd eller om det har blivit en vana för honom att vi gör honom till viljes och att han kräver det för att han vet att vi till slut gör det.
Som det ser ut just nu tar pappa läggningarna och står utanför dörren och pratar lugnt till honom när han skriker och gråter. Men i nuläget skriker han sig trött vilket jag tycker är vidrigt. Vi har under hela dagen försökt att prata om glassbilen, förklara att vi också tycker att den är högljudd och att vi också kan bli skrämda av den, men att vi tror att den är snäll eftersom den kommer med glass till barnen osv.
Vi har gått på glassbilsjakt och tittat så att den inte är utanför och vi har noga låst dörren tillsammans och sett till att den inte kommer in.
Just nu skriker han sig helt hysterisk och man riktigt hör hur han har panik. Vad gör man i ett sånt läge? Jag orkar inte höra honom såhär ledsen och rädd mer, jag får snart panik själv. Det låter så desperat och hemskt!
Jag kanske är trött såhär 6 veckor ifrån beräknad födsel för nummer två, men jag förstår inte riktigt hur vi ska göra vid läggningarna. Han skriker sig hes och vill bara att vi ska komma in till honom. Jag vet inte om vi ska ta det som att han är så rädd eller om det har blivit en vana för honom att vi gör honom till viljes och att han kräver det för att han vet att vi till slut gör det.
Som det ser ut just nu tar pappa läggningarna och står utanför dörren och pratar lugnt till honom när han skriker och gråter. Men i nuläget skriker han sig trött vilket jag tycker är vidrigt. Vi har under hela dagen försökt att prata om glassbilen, förklara att vi också tycker att den är högljudd och att vi också kan bli skrämda av den, men att vi tror att den är snäll eftersom den kommer med glass till barnen osv.
Vi har gått på glassbilsjakt och tittat så att den inte är utanför och vi har noga låst dörren tillsammans och sett till att den inte kommer in.
Just nu skriker han sig helt hysterisk och man riktigt hör hur han har panik. Vad gör man i ett sånt läge? Jag orkar inte höra honom såhär ledsen och rädd mer, jag får snart panik själv. Det låter så desperat och hemskt!
Levi född 2011-12-12
-
- Inlägg: 622
- Blev medlem: lör 10 dec 2011, 09:07
- Ort: Finland
Re: Livrädd för glassbilen
Hej!
Jag vill inflika lite med egna tankar om er situation:
Jag skulle avdramatisera hela glassbilen och göra den så ointressant som möjligt. Talar han om den så får han en lugnt men lite ointresserat svar och sedan kanske en motfråga i väääldigt avslappnad stämning. Inte alltså en hetsig "byta samtalsämne nu så du inte hetsar upp dig om glassbilen" utan en väldigt loj diskussion om dittan o dattan. Och om inte han tar upp bilen så skall ni inte tala om den heller
Ni har - som mari skriver bekräftat hans rädsla genom att hålla hand och stå och diskutera utanför dörren.
Lägg honom på kvällen med tjo och tjim, ut med glad ramsa och stäng dörren. på med musik utanför eller stå och diskutera MED VARANN utanför om väder - litteratur - politik, vad än ni kan tala om i avslappnad glad ton. Stå inte och häng vid hans dörr och förvänta er skrik från honom utan bete er som om allt är som vanligt. Vilket det också är!
Är han ledsen skall han lyssnas till men samtidigt förvissas om att ALLT är i sin ordning och mamma och pappa har koll. Och glassbilen är faktiskt väldigt ointressant och ofarlig så den behöver man inte fundera på desto mer
Så satsa på husljud och era tonlägen i samband med läggning. Ändra fokuset från glassbil och honom, till varann eller ett väldigt viktigt projekt ni bygger på eller städar i hemmet.
Jag vill inflika lite med egna tankar om er situation:
Jag skulle avdramatisera hela glassbilen och göra den så ointressant som möjligt. Talar han om den så får han en lugnt men lite ointresserat svar och sedan kanske en motfråga i väääldigt avslappnad stämning. Inte alltså en hetsig "byta samtalsämne nu så du inte hetsar upp dig om glassbilen" utan en väldigt loj diskussion om dittan o dattan. Och om inte han tar upp bilen så skall ni inte tala om den heller
Ni har - som mari skriver bekräftat hans rädsla genom att hålla hand och stå och diskutera utanför dörren.
Lägg honom på kvällen med tjo och tjim, ut med glad ramsa och stäng dörren. på med musik utanför eller stå och diskutera MED VARANN utanför om väder - litteratur - politik, vad än ni kan tala om i avslappnad glad ton. Stå inte och häng vid hans dörr och förvänta er skrik från honom utan bete er som om allt är som vanligt. Vilket det också är!
Är han ledsen skall han lyssnas till men samtidigt förvissas om att ALLT är i sin ordning och mamma och pappa har koll. Och glassbilen är faktiskt väldigt ointressant och ofarlig så den behöver man inte fundera på desto mer
Så satsa på husljud och era tonlägen i samband med läggning. Ändra fokuset från glassbil och honom, till varann eller ett väldigt viktigt projekt ni bygger på eller städar i hemmet.
Dotter född 4.8.2011 Kurad februari 2012
Son född 24.9.2013. SM sedan start
Son född 24.9.2013. SM sedan start
Re: Livrädd för glassbilen
När du skriver att du blir rädd och ledsen själv och får panik, det är där det blir tokigt menar jag.
Du har fått ett väldigt klokt svar av Mumintrollet.
Skit i glassbilen.
En tvååring är inte betjänt av en massa psykologiserande, resonerande och pratande. En tvååring ser till handlingarna och läser också dina känslor.
Du har blivit rädd för hans rädsla. Det är det du beskriver iallafall.
Du måste bestämma dig. Antingen går du med i hans rädsla och då går du in till honom så fort du hör glassbilen. Det är tokigt, heltokigt men det kommer inte att skada honom alls. Kommer glassbilen mitt i natten då hämtar du honom och lägger honom mellan dig och din man i sängen.
Eller så kör du på mumintrollets svar som är ett mycket fint och tydligt svar.
Oavsett vilket du kör var konsekvent. Men bestäm dig.
Du har fått ett väldigt klokt svar av Mumintrollet.
Skit i glassbilen.
En tvååring är inte betjänt av en massa psykologiserande, resonerande och pratande. En tvååring ser till handlingarna och läser också dina känslor.
Du har blivit rädd för hans rädsla. Det är det du beskriver iallafall.
Du måste bestämma dig. Antingen går du med i hans rädsla och då går du in till honom så fort du hör glassbilen. Det är tokigt, heltokigt men det kommer inte att skada honom alls. Kommer glassbilen mitt i natten då hämtar du honom och lägger honom mellan dig och din man i sängen.
Eller så kör du på mumintrollets svar som är ett mycket fint och tydligt svar.
Oavsett vilket du kör var konsekvent. Men bestäm dig.
-
- Inlägg: 32
- Blev medlem: fre 13 jan 2012, 08:13
Re: Livrädd för glassbilen
En liten uppdatering:
Här har vi tjoat och tjimmat innan läggning och när liten har nämnt glassbilen som: "glassbilen där" och pekat ut genom fönstret vid läggning har vi bara svarat ja och sen lite lojt pratat om något annat. Han har faktiskt inte nämnt glassbilen mer än så och vi har självklart inte heller tagit upp den.
I förrgår la pappa Levi och var mycket bestämd med att han skulle gå ner efter att de sjungit sånger och sagt godnatt. Sagt och gjort. Liten protesterade först men med stor övertygelse från pappa om att allt var i sin ordning lugnade han sig på 5 minuter och pappa kunde gå ner.
Igår var det det ultimata testet. Jag var ensam hemma med Levi och skulle lägga honom för första gången sen allt brakade samman. Dessutom var det dags för glassbilen att komma igen. Jag hade laddat hela dagen. Tänkt ut innan hur jag skulle göra. Jag skulle tjoa och tjimma innan läggning, få en så bra start på läggningen som möjligt med en glad och nöjd liten kille. Jag skulle sjunga de 4 sånger som vi sjunger varje kväll tillsammans men vara tydlig med att det räcker sen. Jag skulle försäkra liten om att allt var i sin ordning med stor övertygelse som inte går att ta miste på. Sagt och gjort! Liten protesterade i 10 sekunder och jag försäkrade med ramsa om att allt var i sin ordning: "sov så gott, vi ses i morgon". Liten lugnade sig och bad om att få på sig täcket som åkt av sen han ställt sig upp under de 10 sekunder då han protesterade. In igen, täcket på, ut med ramsa och ner för trappan. I ett annat rum på övervåningen spelades härlig klassisk musik, ganska högt för att dränka ljudet från glassbilen som skulle komma senare.
Liten var tyst och när glassbilen kom 1,5 timma senare så hördes inte ett pip från hans rum. Han hade somnat lugnt och tryggt, förvissad om att allt var i sin ordning. Att hans mamma och pappa har allt under kontroll. Vilken fantastisk känsla för mig som känt att min attityd skrikit av osäkerhet. Nu har självförtroendet kommit tillbaka och jag känner mig trygg med att jag utstrålar rätt attityd.
Så tack snälla ni kloka som tar er tid att komma med fantastisk peppning och råd när en trött och förvirrad mamma tappat tråden. Jag kan inte prata mig varm nog om detta fantastiska forum och givetvis Anna och denna otroliga bok som varit mitt facit när sen Levi var 3 veckor gammal!
Tack för att ni finns!
Här har vi tjoat och tjimmat innan läggning och när liten har nämnt glassbilen som: "glassbilen där" och pekat ut genom fönstret vid läggning har vi bara svarat ja och sen lite lojt pratat om något annat. Han har faktiskt inte nämnt glassbilen mer än så och vi har självklart inte heller tagit upp den.
I förrgår la pappa Levi och var mycket bestämd med att han skulle gå ner efter att de sjungit sånger och sagt godnatt. Sagt och gjort. Liten protesterade först men med stor övertygelse från pappa om att allt var i sin ordning lugnade han sig på 5 minuter och pappa kunde gå ner.
Igår var det det ultimata testet. Jag var ensam hemma med Levi och skulle lägga honom för första gången sen allt brakade samman. Dessutom var det dags för glassbilen att komma igen. Jag hade laddat hela dagen. Tänkt ut innan hur jag skulle göra. Jag skulle tjoa och tjimma innan läggning, få en så bra start på läggningen som möjligt med en glad och nöjd liten kille. Jag skulle sjunga de 4 sånger som vi sjunger varje kväll tillsammans men vara tydlig med att det räcker sen. Jag skulle försäkra liten om att allt var i sin ordning med stor övertygelse som inte går att ta miste på. Sagt och gjort! Liten protesterade i 10 sekunder och jag försäkrade med ramsa om att allt var i sin ordning: "sov så gott, vi ses i morgon". Liten lugnade sig och bad om att få på sig täcket som åkt av sen han ställt sig upp under de 10 sekunder då han protesterade. In igen, täcket på, ut med ramsa och ner för trappan. I ett annat rum på övervåningen spelades härlig klassisk musik, ganska högt för att dränka ljudet från glassbilen som skulle komma senare.
Liten var tyst och när glassbilen kom 1,5 timma senare så hördes inte ett pip från hans rum. Han hade somnat lugnt och tryggt, förvissad om att allt var i sin ordning. Att hans mamma och pappa har allt under kontroll. Vilken fantastisk känsla för mig som känt att min attityd skrikit av osäkerhet. Nu har självförtroendet kommit tillbaka och jag känner mig trygg med att jag utstrålar rätt attityd.
Så tack snälla ni kloka som tar er tid att komma med fantastisk peppning och råd när en trött och förvirrad mamma tappat tråden. Jag kan inte prata mig varm nog om detta fantastiska forum och givetvis Anna och denna otroliga bok som varit mitt facit när sen Levi var 3 veckor gammal!
Tack för att ni finns!
Levi född 2011-12-12
Re: Livrädd för glassbilen
Skulle bara titta in lite snabbt och så ser jag den här underbara rapporten. Vad glad jag blir! Bra jobbat =D>
Mamma till:
L- 2008-07-30 kurad
En ängel som vände om-10
O- 2011-02-18 SM från start
N- 2012-11-06 SM från start
A- 2018-03-21 SM från start
L- 2008-07-30 kurad
En ängel som vände om-10
O- 2011-02-18 SM från start
N- 2012-11-06 SM från start
A- 2018-03-21 SM från start
-
- Forumets ordförande
- Inlägg: 11193
- Blev medlem: fre 17 nov 2006, 09:25
- Ort: Stockholms Skärgård
Re: Livrädd för glassbilen
Hej,
Härlig rapport!! Bra jobbat!! =D>
Tack Mari och Tack Mumin för ert jobb och engagemang.
Härlig rapport!! Bra jobbat!! =D>
Tack Mari och Tack Mumin för ert jobb och engagemang.
Tor 2006
BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months.
BB barn från början. Sov sin första 12h natt 5 dagar före 4 mån, Diplomerad SS vid 6 mån
FTLOC child from the beginning. Slept his first 12 hour night 5 days before 4 months.
Re: Livrädd för glassbilen
Punktligt!Levismamma skrev: ↑lör 05 apr 2014, 19:45 Jag vet inte vad vi ska göra. Vi har helt slutat med ramsan sen länge och använder inga andra verktyg heller. Levi har somnat och sovit bra. Vi har lagt honom, sjungit Imse vimse spindel sagt godnatt och gått ner på nedervåningen. Ibland har han frågat efter oss och velat kramas varpå vi gått upp och in igen och gjort detta. Sen har han somnat själv.
För snart 2 veckor sedan kom hade vi glassbilen i området från 19 (precis när vi lägger honom). Han hörde då denna under en timmas tid och var så ledsen och rädd. När den en timma senare drog igång sin förbannade melodi precis utanför hans fönster hoppade han till av skräck och skrek och skakade. Jag lyfte då upp honom och tog honom till fönstret för att titta på glassbilen och visa honom vad det var som lät. Då lugnade han ner sig och pratade om glassbilen som för att lugna sig själv. I samband med detta kom pappa hem och fick sedan ta över läggningen. Det slutade med att han fick hålla honom i handen tills han somnade.
Det fattar ju vi också att det är helt ohållbart och vi vill ju att han ska vara trygg i sin säng och i sitt rum utan oss. Kvällen efter gjorde vi läggningen som vanligt men han blev hysterisk redan när vi sa godnatt. Han skriker och gråter hysteriskt och pekar mot fönstret och säger att det är läskigt. Han är helt uppenbart rädd för glassbilen (som han pratar om vid varje läggning och även på dagarna). Vi vet inte hur vi ska göra nu. Vi känner oss så elaka när vi inte går in till honom när han är så uppenbart rädd. Vi försöker stå kvar utanför men han skriker och gråter tills han hyperventilerar och eftersom vi tror att det är ren rädsla som gör att han blir hysterisk känns det fruktansvärt att inte gå in. Samtidigt gör vi ju inte saken bättre genom att bekräfta hans rädsla.
Hur ska vi göra? Hur botar man rädslan? Vi har försökt förklara vad glassbilen är för något, han har tittat på den på youtube och härmar alltid låten och upprepar vad vi säger "kommer med glass till barnen". Vad vi än gör verkar det inte gå över, han är fortfarande lika rädd och nu är det nästan 2 veckor sedan den var här. Dessutom kommer den på tisdag igen. Vi har pratat om att låta honom vara uppe och gå med ut till glassbilen och köpa glass.
Om vi inte går in till honom utan bara står utanför och försöker prata med honom kommer han att få skrika och gråta sig till sömns och det känns helt fruktansvärt.
I skrivande stund har pappa hållit på med läggningen i 45 minuter och Levi gråter fortfarande.
Någon som kan komma med några visa ord?
](*,)
Jag är också rädd för dom nyare glassbilarnas signaler och behöver ha hörselskydd, synd att dom äldre signalerna inte tillverkas längre.