Hej!
Oj, här har det hänt saker. Jag är så ledsen för er skull. Och hoppas det löser sig till det bästa.
Hur du ska göra i övrigt... Det är svårt att råda om, för vi tänker alla så olika. Själv tror jag inte att det är fullt så nödvändigt att ha gått tillsammans på dagis med alla sina framtida klasskompisar. Andra har annan åsikt där. Men folk flyttar, det händer saker och ja, att gå på samma dagis är ingen garanti för att man sedan kommer att ha en starkare relation i lite högre ålder. Vet jag av erfarenhet. Jag gick själv inte på dagis. Det gjorde många av klasskompisarna. Men det var ändå inte så att de som gjorde det hade uppgjorda roller och var bästisar redan. Så för mig känns inte det som ett så viktigt argument. Viktigare är att det är så bra som det kan bli där man nu ska spendera den här tiden - NU. Så tänker JAG.
Sedan kan man ju umgås med kompisar utan att gå på dagis. Anton har sina jämnåriga kompisar på olika dagis, men bara en jämnårig kompis på sitt dagis. Men vi träffar hans andra kompisar på annat håll, på aktiviteter eller genom att vi umgås familjevis. Och det räcker för att de ska ha en relation till varandra. Och det märks ju tydligt vilka som går bra ihop och inte och då kan man ju låta de som trivs ihop ses lite på egen hand ibland också - bjuda hem och så.
Hoppas som sagt att ni hittar någon ny lösning, nu när situationen ser ut som den gör. Och hittar ni inte någon lika bra lösning som den ni tänkt er, så tänk inte att det har gått åt fanders. Tänk att ni gör det bästa ni kan utifrån de förutsättningar ni har.
Stor kram Ewa
