Jodå! Nu är det nog straxt dags för det där jippeet!
De senaste fem läggningarna har jag lagt, ramsat och hon ar somnat efter någon/några minuter. Hon sover oftast hela sin tid, men vaknar ibland en halvtimme före godmorgon. Vi behöver dessutom ingen hög musik längre, vanligt prat, skarmmel eller lite radio räcker bra!
Tyvärr funkar det inte lika bra när pappa lägger. Jag var borta i lördgas kväll och han ahde varit tvungen att gå in och krisbuffa en superhysterisk tjej. Vet inte riktigt hur vi ska göra med det, sedan dess har jag lagt, för att vi inte ska tappa flytet...
Så trots att bebis fått sin första tand, varit förkyld, lärt sig krypa, lärt sig ställa sig upp och lärt sig säga "titta" den här veckan så har hon sovit gott och varit pigg och glad! Mitt lyckliga trygga barn är tillbaka!
Tack än en gång!
Fjärde natten och solfjäderfråga
-
TorpSara
Hej alla!
Nu går läggningarna lite sämre igen... Och jag vet inte riktigt vad vi gör för fel...
Tova somnar ibland (ungefär varannan gång) bara efter en ramsa, men hon ligger och gnäller en stund och somnar sen. Ungefär varannan gån blir hon arg och/eller ledsen och skriker upp till en halvtimme. Vi har inte buffat utan bara solfjädrat och nån gång faktiskt lyft upp henne, tröstat i famnen och lagt ned. Kan det vara det som är det stora felet?
Jag har bekräftat allt mindre och nu när läggningarna började krångla lite har jag börjat igen, MEN varje gång jag bekräftat de senaste dagarna blir hon urförbannad och skriken övergår sedan till ledsna skrik...
Jag antar att jag ska fortsätta bekräfta eftersom det verkar behövas? Musiken har vi tagit tillbaka när det krånglar som mest och det funkar oftast.
Jag skulle så gärna ha de där krångelfria läggningarna jämt... Någon råd från er kloka kvinnor?
Tack på förhand!
PS. Nätterna funkar oftast bra, hon sover rakt igenom eller vaknar nån gång, men somnar om på en ramsa. Dock vaknade hon häromnatten och skrek förtvivlat i en timme, vilket aldrig hänt förut. Tillslut tog jag upp henne och ammade (INGET annat funkade - vi försökte!). Kan DET vara boven?
Nu går läggningarna lite sämre igen... Och jag vet inte riktigt vad vi gör för fel...
Tova somnar ibland (ungefär varannan gång) bara efter en ramsa, men hon ligger och gnäller en stund och somnar sen. Ungefär varannan gån blir hon arg och/eller ledsen och skriker upp till en halvtimme. Vi har inte buffat utan bara solfjädrat och nån gång faktiskt lyft upp henne, tröstat i famnen och lagt ned. Kan det vara det som är det stora felet?
Jag har bekräftat allt mindre och nu när läggningarna började krångla lite har jag börjat igen, MEN varje gång jag bekräftat de senaste dagarna blir hon urförbannad och skriken övergår sedan till ledsna skrik...
Jag antar att jag ska fortsätta bekräfta eftersom det verkar behövas? Musiken har vi tagit tillbaka när det krånglar som mest och det funkar oftast.
Jag skulle så gärna ha de där krångelfria läggningarna jämt... Någon råd från er kloka kvinnor?
Tack på förhand!
PS. Nätterna funkar oftast bra, hon sover rakt igenom eller vaknar nån gång, men somnar om på en ramsa. Dock vaknade hon häromnatten och skrek förtvivlat i en timme, vilket aldrig hänt förut. Tillslut tog jag upp henne och ammade (INGET annat funkade - vi försökte!). Kan DET vara boven?
Anna med Tova 070221
-
Lua
Ja. Ditt lilla barn är helt omedveten om att hon är född i Sverige på 2000-talet. Vad henne anbelangar skulle hon kunna befinna sig i en igloo på Grönland, med isbjörnar som lurar utanför, eller varför inte i en grotta på stenåldern. Hon vet instinktivt att hon är beroende av ert beskydd. När hon skriker frågar hon er: "Är det verkligen tryggt att sova här? Kommer inte vargen och tar mig? Har ni koll och beskyddar mig?" När ni tar upp henne bekräftar ni hennes farhågor: "Här kan du inte ligga! Det kryllar av vargar runt sängen!" Förstår du hur jag tänker :-kVi har inte buffat utan bara solfjädrat och nån gång faktiskt lyft upp henne, tröstat i famnen och lagt ned. Kan det vara det som är det stora felet?
Det rätta "svaret" från er sida är att hålla vakt utanför dörren och visa att allt är lugnt genom att servera en glad och trygg ramsa och göra husljud. 
Fundera också på varför hon skulle behöva tröst. På vilket sätt tycker du att det är synd om henne? Jag har aldrig bekräftat separat annat än de första 2-3 dagarna när jag lärde dem vad ramsan betyder. Men jag vet att TorsMamma gett separat bekräftelseramsa när Tor haft fnurror på sovtråden. Kan du fylla i här, TorsMamma?Jag har bekräftat allt mindre och nu när läggningarna började krångla lite har jag börjat igen, MEN varje gång jag bekräftat de senaste dagarna blir hon urförbannad och skriken övergår sedan till ledsna skrik...
Vad tror du om detta
Kram Lua.
Hej och tack!
Jag fortsätter alltså med bekräftelsen trots att hon blir förbannad av den. Någon som kan förklara varför hon blir så arg?
Lua!
Jag känner att jag måste trösta när hon gråter så förtvivlat som hon aldrig någonsin gjort förut. Jag kan iallafall inte se/höra det och backa... Jag upplever att hon behöver mig för att lugna sig och att det inte räcker med ramsa, solfjäder, musik eller buff... Hon är då helt otröstlig. Men det har bara varit mitt i en natt och en kvällsläggning. Jag tror då att det varit tandont eller magont...
Ha en skön helg!
Jag fortsätter alltså med bekräftelsen trots att hon blir förbannad av den. Någon som kan förklara varför hon blir så arg?
Lua!
Jag känner att jag måste trösta när hon gråter så förtvivlat som hon aldrig någonsin gjort förut. Jag kan iallafall inte se/höra det och backa... Jag upplever att hon behöver mig för att lugna sig och att det inte räcker med ramsa, solfjäder, musik eller buff... Hon är då helt otröstlig. Men det har bara varit mitt i en natt och en kvällsläggning. Jag tror då att det varit tandont eller magont...
Ha en skön helg!
Anna med Tova 070221
-
TorpSara
Nej! Hon behöver inte din fysiska tröst! Trams, faktiskt. Hon behöver veta att allt är väl, och att allt är som det ska! Barn ÄR inte mer komplicerade än så. Hur har dessa två tillfällen utvecklat sig? Vad har ni gjort dessa tillfällen från början till slut?Jag upplever att hon behöver mig för att lugna sig och att det inte räcker med ramsa, solfjäder, musik eller buff...
Det tror inte jag, jag tror att vi pratar ren och hederlig åttamånadersångest. Otröstligare barn finns inte, och ditt jobb är att stå fast vid att världen står kvar, precis som förr! Nu får du åtta-månadersångestkapitlet i hemläxa av mig! [-X Lämna henne ifred nu, du släpper ju in en miljon vargar till fröken, det glädjer henne inte!Jag tror då att det varit tandont eller magont...
Du kan ju det här tjejen! PÅ dem bara! Skjut dem hela bunten!!!
-
Gäst
Hej där!
Jo du, Tovaliten, så ÄR det faktiskt
Tack, TorpSara ! Jag behövde också den idag. Min lilla 8-månadersångest var vaken i 1,5 timmar förgående natt... Ujujuj, jag slog på hela artilleriet, ovan som jag är.... Det blev både buff och fjäder och tröst och himmel och pannkaka... och vet ni!!! Jag tog till slut upp och ammade!!! 
Käre nån, det har inte hänt på 3 månader. Och inte sjutton blev det ett dugg bra heller. Stackarn, hon fattade ju ingenting av nånting. Inte mer, säger jag bara 
Ville bara skriva under på att det händer verkligen endel i den här åldern och det är inga roliga nattuppvak då. Men det blir verkligen bara sämre än sämst att börja rucka på saker och ting.
Så åter till stabiliteten och attityden nu... Du och jag, Tovaliten!
Kram Tinis
Jo du, Tovaliten, så ÄR det faktiskt
Tack, TorpSara
! Jag behövde också den idag. Min lilla 8-månadersångest var vaken i 1,5 timmar förgående natt... Ujujuj, jag slog på hela artilleriet, ovan som jag är.... Det blev både buff och fjäder och tröst och himmel och pannkaka... och vet ni!!! Jag tog till slut upp och ammade!!! Käre nån, det har inte hänt på 3 månader. Och inte sjutton blev det ett dugg bra heller. Stackarn, hon fattade ju ingenting av nånting. Inte mer, säger jag bara Ville bara skriva under på att det händer verkligen endel i den här åldern och det är inga roliga nattuppvak då. Men det blir verkligen bara sämre än sämst att börja rucka på saker och ting.
Så åter till stabiliteten och attityden nu... Du och jag, Tovaliten!
Kram Tinis
-
Lua
Jag har ju relativt nyligen varit igenom TVÅ åttamånadersångestar och jag kan bara skriva under. När det gungar inombords ska världen runt omkring vara sig så lik som möjligt. Man brukar behöva göra fler insatser nattetid under några dagar och det kan ta längre tid än vanligt innan lilla juvelen tycker sig ha fått betryggande svar. Men ger du beskedet att allt är i sin ordning kan du snart njuta lugna nätter igen 
Kram Lua.
Kram Lua.
-
Gäst
Förlåt att jag trådkapar lite, Tovaliten ! Ska bara berätta att natten var ljuvlig! Somnade utan ett pip kl 19 och fick VÄCKAS kl 06 av förvirrad mamma som inte ens fattade att klockan ringde... Nästan konstigt, jag förväntade mig diverse frågor efter min katastrofinsats förgående natt 
Lua, jag ser först nu att du har två barn samma år! Sååå häftigt! Hur lyckas man med det?
! Ska bara berätta att natten var ljuvlig! Somnade utan ett pip kl 19 och fick VÄCKAS kl 06 av förvirrad mamma som inte ens fattade att klockan ringde... Nästan konstigt, jag förväntade mig diverse frågor efter min katastrofinsats förgående natt Lua, jag ser först nu att du har två barn samma år! Sååå häftigt! Hur lyckas man med det?
Tack alla!
Jo, det kanske är åttamånadersångesten... Skönt att höra att vi inte är ensamma, Tinis!
TorpSara!
Första gången jag tog upp var vid 4 -tiden på natten. Hon hade då skrikit otröstligt i kanske 20 minuter. Jag hade ramsat, vänatat, ramsat, solfjädrat och buffat... Sen plockade jag upp henne och ammade faktiskt också (precis som TInis) för första gången på natten på två-tre månader...
Annars så vaknar hon ju inte på nätterna nu. OM hon vaknar räcker en ramsa så är hon lugn igen. Så nattuppvak är ju inte vårt problem, egentigen. Kvällen innan hade hon fått pizza (efter en hel portion vanlig, bra mat, när hon var mer hungrig) som vi åt och jag tolkade tillslut skriken som om pizzan var för salt eller svårsmält. Amningen hjälpte och hon somnade hos mig, sov fem minuter, vaknade och flyttades till egna sängen och somnade på en ramsa och sov till morgonen...
Andra gången var vid en läggning när vi hade gäster. Läggningarna hade gått finfint ett tag, men jag har visst svårare att backa när jag har kompisar här. Säkert kände hon att jag ville hon skulle somna snabbt och därför protesterade hon. Efter två långa omgångar solfjäder och otröstlig bebis tog jag upp, lugnade, lade ned, solfjädrade och ramsade ut...
Vad jag inte kan är att fortsätta tala om för henne att "det är lugnt", "allt är tryggt och bra" om hon inte lyssnar elle tar till sig, utan bara fortsätter skrika förtvivlat! Då tar hon ju inte alls till sig ramsan, hur mycket magstöd jag än använder! Samma sak med solfjädern, efter 10 minuter tolkar jag det som att det inte lugnar henne alls. Detta trots attityd, lugn, meditativ adning...
De senaste dagarna har vi också behövt använda musik vid nästan varje läggning. Nåja, jag ska sluta gnälla. Hon sover ju hela nätterna! Det är bara läggningarna som är lite griniga. Nu håller jag på att bli sjuk också - så jag känner mig rätt trött och gnällig...
Hur länge håller åttamånadersångesten på?
Lägger mig nu!
Ha det bra, allesammans!
Jo, det kanske är åttamånadersångesten... Skönt att höra att vi inte är ensamma, Tinis!
TorpSara!
Första gången jag tog upp var vid 4 -tiden på natten. Hon hade då skrikit otröstligt i kanske 20 minuter. Jag hade ramsat, vänatat, ramsat, solfjädrat och buffat... Sen plockade jag upp henne och ammade faktiskt också (precis som TInis) för första gången på natten på två-tre månader...
Annars så vaknar hon ju inte på nätterna nu. OM hon vaknar räcker en ramsa så är hon lugn igen. Så nattuppvak är ju inte vårt problem, egentigen. Kvällen innan hade hon fått pizza (efter en hel portion vanlig, bra mat, när hon var mer hungrig) som vi åt och jag tolkade tillslut skriken som om pizzan var för salt eller svårsmält. Amningen hjälpte och hon somnade hos mig, sov fem minuter, vaknade och flyttades till egna sängen och somnade på en ramsa och sov till morgonen...
Andra gången var vid en läggning när vi hade gäster. Läggningarna hade gått finfint ett tag, men jag har visst svårare att backa när jag har kompisar här. Säkert kände hon att jag ville hon skulle somna snabbt och därför protesterade hon. Efter två långa omgångar solfjäder och otröstlig bebis tog jag upp, lugnade, lade ned, solfjädrade och ramsade ut...
Vad jag inte kan är att fortsätta tala om för henne att "det är lugnt", "allt är tryggt och bra" om hon inte lyssnar elle tar till sig, utan bara fortsätter skrika förtvivlat! Då tar hon ju inte alls till sig ramsan, hur mycket magstöd jag än använder! Samma sak med solfjädern, efter 10 minuter tolkar jag det som att det inte lugnar henne alls. Detta trots attityd, lugn, meditativ adning...
De senaste dagarna har vi också behövt använda musik vid nästan varje läggning. Nåja, jag ska sluta gnälla. Hon sover ju hela nätterna! Det är bara läggningarna som är lite griniga. Nu håller jag på att bli sjuk också - så jag känner mig rätt trött och gnällig...
Hur länge håller åttamånadersångesten på?
Lägger mig nu!
Ha det bra, allesammans!
Anna med Tova 070221
-
TorpSara
Kan mycket väl ha varit pizzan, om det inte varit för att amningen hjälpte. Klassiskt bakslag tror jag. Amning hjälper inte mot magknip om den har varit så illa att man vaknar och är helt i från sig. Men det heter ju som bekant att en gång är ingen gång!
Man lär sig att köra ut dem också, för visst kan det vara svårt att ha attityden bland folk. (jag mantrade "Mrs Tall kan" när vi buffade och ramsade Edvard på flygplansgolvet, kan jag lova) Men man får slipa på den. Och du har helt klart rätt i att hon kände av dina vargar och ställde fler frågor.
Arg unge. hon blir argare av dina verktyg, så då kan du inte hjälpa, som du märker, de enda kurade barn som inte lyssnar/tar till sig verktygen alls är de arga. Lyssnar hon inte alls och är helt uppriven så betyder det rasande tös, och då får du backa ännu ett steg. Du kommer att höra när hon är mottaglig igen om du bara lär dig att känna igen det som är ilska.
Sov så gott, och krya på dig!!
Dessa vargar har vi alla haft...Andra gången var vid en läggning när vi hade gäster. Läggningarna hade gått finfint ett tag, men jag har visst svårare att backa när jag har kompisar här. Säkert kände hon att jag ville hon skulle somna snabbt och därför protesterade hon. Efter två långa omgångar solfjäder och otröstlig bebis tog jag upp, lugnade, lade ned, solfjädrade och ramsade ut...
Man lär sig att köra ut dem också, för visst kan det vara svårt att ha attityden bland folk. (jag mantrade "Mrs Tall kan" när vi buffade och ramsade Edvard på flygplansgolvet, kan jag lova) Men man får slipa på den. Och du har helt klart rätt i att hon kände av dina vargar och ställde fler frågor.Vad jag inte kan är att fortsätta tala om för henne att "det är lugnt", "allt är tryggt och bra" om hon inte lyssnar elle tar till sig, utan bara fortsätter skrika förtvivlat! Då tar hon ju inte alls till sig ramsan, hur mycket magstöd jag än använder! Samma sak med solfjädern, efter 10 minuter tolkar jag det som att det inte lugnar henne alls. Detta trots attityd, lugn, meditativ adning...
Arg unge. hon blir argare av dina verktyg, så då kan du inte hjälpa, som du märker, de enda kurade barn som inte lyssnar/tar till sig verktygen alls är de arga. Lyssnar hon inte alls och är helt uppriven så betyder det rasande tös, och då får du backa ännu ett steg. Du kommer att höra när hon är mottaglig igen om du bara lär dig att känna igen det som är ilska.Hur mycket skrattar ni innan sängen? Ni slarvar väl inte med det? Kör musik så länge det behövs, finns ingen orsak att inte göra det. Under vår åttamånadersperiod så spelade vi Vivaldi (jag gillar inte Mozart) på högsta volym lurarna igenom...De senaste dagarna har vi också behövt använda musik vid nästan varje läggning. Nåja, jag ska sluta gnälla. Hon sover ju hela nätterna! Det är bara läggningarna som är lite griniga. Nu håller jag på att bli sjuk också - så jag känner mig rätt trött och gnällig...
3-4 veckor. Det är fort över!Hur länge håller åttamånadersångesten på?
Sov så gott, och krya på dig!!
Hej igen!
Jag måste då till att erkänna: Det går si och så med Skrattet...
Varje gång vi får till ett riktigt bra skratt blir dottern så lycklig och exalterad att hon inte somnar alls... Hon ligger och gurglar och pratar en 20-30 minuter och blir sedan jätteledsen, eftersom hon egentligen ju är supertrött...
Vi har sjungit "Trollmor" för henne när hon ska sova sedan hon föddes och när vi i början av kuren tog bort den blev hon alldeles förvirrad och fattade ingenting. Så, vi har kört nåt mellanting. Lite lagom skratt och sen en Trollmor (med glatt humör) som sovsignal och sen i säng. Det har verkat funka bäst...
Men, eftersom ni härinne trycker sååå på skrattet försökte vi extra mycket nu i eftermiddags. Vi fick till ett långt härligt busskratt alla tre och sövningen tog 47 minuter! Först ilska för astt vi slutade busa, sedan gurgel och prat och lek med sig själv i 20-30 minuter. Sedan förtvivlan för att inte kunna somna. Vi gick under tiden in tre gånger. Jag två och pappa tredje och sista för jag blev så uppgiven.
Så nu vet jag inte alls längre, igen...
Försök gärna övertala mig om att skrattet funkar, men just nu tvivlar jag faktiskt.
När är det dags för en lur? Kan det vara det som är problemet? Känns som om vi nyss bytte till två, men...
Tack på förhand igen!
(från en trööööött mamma, med feber och skrik kvar i öronen...)
Jag måste då till att erkänna: Det går si och så med Skrattet...
Varje gång vi får till ett riktigt bra skratt blir dottern så lycklig och exalterad att hon inte somnar alls... Hon ligger och gurglar och pratar en 20-30 minuter och blir sedan jätteledsen, eftersom hon egentligen ju är supertrött...
Vi har sjungit "Trollmor" för henne när hon ska sova sedan hon föddes och när vi i början av kuren tog bort den blev hon alldeles förvirrad och fattade ingenting. Så, vi har kört nåt mellanting. Lite lagom skratt och sen en Trollmor (med glatt humör) som sovsignal och sen i säng. Det har verkat funka bäst...
Men, eftersom ni härinne trycker sååå på skrattet försökte vi extra mycket nu i eftermiddags. Vi fick till ett långt härligt busskratt alla tre och sövningen tog 47 minuter! Först ilska för astt vi slutade busa, sedan gurgel och prat och lek med sig själv i 20-30 minuter. Sedan förtvivlan för att inte kunna somna. Vi gick under tiden in tre gånger. Jag två och pappa tredje och sista för jag blev så uppgiven.
Så nu vet jag inte alls längre, igen...
Försök gärna övertala mig om att skrattet funkar, men just nu tvivlar jag faktiskt.
När är det dags för en lur? Kan det vara det som är problemet? Känns som om vi nyss bytte till två, men...
Tack på förhand igen!
(från en trööööött mamma, med feber och skrik kvar i öronen...)
Anna med Tova 070221
-
Gäst
Hej Tovaliten!
Hmmm
Att skrattet skulle ge problem har jag inte varit med om, inte heller hört. Vi märker verkligen tvärtom - att det ger bättre läggningar och snabbare insomning. Så jag kan inte hjälpa dig här.
Fast som sagt, insomningarna verkar kunna strula endel under åttamånadersångesten så det är inte säkert att man förstår varför det ibland är ledset och ibland inte.
Vad har ni för schema förresten? Inte tror jag ni ska ner till EN lur redan. Det är ju 14 timmars sömn som gäller i flera månader ännu. Vi kör 11 +2 +1,5 och kommer vid 9 månader gå över till 11 + 1,5 + 1,5.
Och du, upp med hakan nu! Så klart att det är jobbigt nu när du är sjuk och allt. Du kan faktiskt inte sova eller somna åt lillan - bara ge förutsättningarna. Och det gör du ju! Så ifrågasätt inte så mycket nu utan håll fast vid allt och så ska du se att det löser sig.
Kram Tinis
Hmmm
Att skrattet skulle ge problem har jag inte varit med om, inte heller hört. Vi märker verkligen tvärtom - att det ger bättre läggningar och snabbare insomning. Så jag kan inte hjälpa dig här. Fast som sagt, insomningarna verkar kunna strula endel under åttamånadersångesten så det är inte säkert att man förstår varför det ibland är ledset och ibland inte.
Vad har ni för schema förresten? Inte tror jag ni ska ner till EN lur redan. Det är ju 14 timmars sömn som gäller i flera månader ännu. Vi kör 11 +2 +1,5 och kommer vid 9 månader gå över till 11 + 1,5 + 1,5.
Och du, upp med hakan nu! Så klart att det är jobbigt nu när du är sjuk och allt. Du kan faktiskt inte sova eller somna åt lillan - bara ge förutsättningarna. Och det gör du ju! Så ifrågasätt inte så mycket nu utan håll fast vid allt och så ska du se att det löser sig.
Kram Tinis