nar markte ni att aptiten minskade?

[ia]

Hej kara forumvanner!

Nar markte ni att aptiten gick ner for era sma? Alltsa den aptitminskning som jag har forstatt intraffar nan gang efter 1-arsaldern eller sa? Bada mina har tappat intresset for mat betydligt men de ar inte fyllda ett an, blir 11 man om drygt en vecka.

Det verkar hanga samman med att de inte vill bli matade langre (far verkligen kampa for att fa in skedarna) utan helst vill pilla in allting sjalva. Helt ok men mig, kladdigt blir det men de har ju kul! MEN ingen av dem beharskar sked an (hamnar mest pa golvet snabbt som attan) och jag tror inte de far in tillrackligt mycket med egna hander pa langa vagar for att egentligen bli matta.

Hmm... behover lite rad och tips har... kan aptiten ha minskat drastiskt redan eller behover jag truga mer? Vad hade ni gjort? Det enda som funkar (i nagra skedar, sarskilt pa slutet) ar att ha vaniljyoghurt pa allting, men det kanns ju inte vettigt det heller...

maria

[Isobel]

Tack ia, du frågade precis det jag hade tänkt fråga! Nu får vi bara hoppas att vi får några bra svar också

[Sarika]

hej maria
jag märkte av på vilma redan vid skiftet 7/8 månader och blev väldigt orolig.....vi var bortresta till varmare breddgrader och trodde det berodde på det men det har fortsatt sedan dess. kollade med bvc och vägde henne lite oftare. samtidigt så sa bvc att väg inte för ofta för då oroar man sig bara i onödan. självklart om barnet inte går upp i vikt alls så är det ju bra att väga. vilma stod stilla väldigt länge på sin vikt under en period och hon är fortfarande en lättviktare (tycker jag) om jag jämför med hennes kompisar, 8,9kg och 10 månader. jag upplevde också att matintaget blev mindre när hon ville äta mer själv.

jag läste i barnaboken kapitlet "om den lilla vägrar äta" tror jag det hette, har inte boken framför mig men där fick jag info och råd. hade sen ett möte med bvc om vilmas matintag och hon sa precis som anna skriver i boken:D

det som alltid gått ned är päronpuré och turkisk youghurt men det kan hon ju inte leva på. det vi gjorde var att fortsätta ge mat och truga men inte för mycket, vi lät henne också äta mer själv och försökte forsla in mellan hennes försök (det kommer ju inte så mycket på skeden när de äter själva, som du sa). idag äter hon mer själv än vid 7/8 månader men inte mer mat totalt. hon gick helt enkelt från gourmand till gourmet med liten aptit. men var tredje dag slår det till ungefär och hon äter lite mer. det viktiga som vi gjorde var att inte fundera så mycket över matintaget utan servera det vi tänkt med en attityd av självklarhet och inte utöka måltiden med extra saker eller saker mellan måltiderna för att hon åt så lite tidigare på dagen. vi gav henne också ganska mycket tid vilket vi fortfarande gör. hon äter ganska långsamt oavsett om vi matar eller om hon äter själv. däremot så bestämmer vi när måltiden är slut.

så länge hon kissar bra och bajsar bra så är vi inte oroliga längre, men visst var vi det i början då matintaget egentligen först senare ska minska (runt 1 år).

mitt tips är läs kapitlet i barnaboken! det gav mig stöd! bajsar de och kissar bra? vi såg också till att vilma fick dryck efter maten. och som anna säger, det finns inget barn som medvetet svälter sig till döds men får man aldrig känna hunger så är man ju aldrig hungrig heller. så tänk på att sprida ut måltiderna ordentligt under dagen, antar att ni redan har det men vet inte ert schema.

lycka till!

[Sarika]

hej igen maria
kom på en sak jag glömde. vet inte vad dina barn äter men vi har gett vilma väldigt mycket vuxenmat och lagat eget väldigt tidigt. men sen när det blev lite jobbigt med maten så såg jag lite skillnad om maten inte var så avancerad, men nu är hon tillbaka till att hon gärna äter det vi äter. pizza och grönsaker i ugn med vitlök är mums

[ia]

hej Isobel och Sara!

Tack for ditt langa och kloka svar, Sara! Jo, jag har last i Barnaboken och det hade som alltid en lugnande effekt! Det bara maste ju vara ettars-aptitminskningen som satt in lite i fortid... men skillnaden visade sig sa snabbt att jag trodde att atminstone den ena var sjuk pa nagot satt, nan magbagge eller sa, och darfor helt tappat matlusten... Men de bajsar och kissar bra och ar glada barn fordetmesta. Sover bra, inga problem dar.

Smorgasbitar verkar fortfarande ratt sa poppis i alla fall och jag har overgatt till att mest servera sant som gar att ata sjalv, plockbitar av olika slag. Det verkar kul -- ett tag i alla fall -- men det kanns som musportioner i jamforelse med vad de at for bara en vecka sen . Men men, ska forsoka vara cool 8) och inte bekymra mig. De verkar ma som prins och prinsessa, dock, precis som forut...

Isobel, hur gar det for er?

maria

[Susanne*]

Hej
Har inte mycket att säga efter Sarikas kloka svar. =D>

Kan dock inte nog betona vikten av att ta fram sin självklara attityd till mat och matning för framtiden. Har mig närstående som haft mycket kamp med just mat. Ger man dem känslan av att det är viktigt för föräldrarna så kommer det att användas av de små raringarna.

Någon skrev på forumet för länge sedan att en läkare sagt. "Äta ska vara lika naturligt som att andas. Och tänk om någon stod framför dig och hela tiden kontrollerade din andning...andas nu...lite till...bara en gpng till".

Tycker jag var otroligt kloka ord som ger rätt perspektiv. Annas kapitel om mat är mycket bra

Även här minskade det drastiskt vid 1-års dagen men är också som Sarika säger. Vissa dagar slår det till och är en hel massa. Klar man blir orolig när hon nästan bara ätit en köttbulle på hela dagen men man kan inget annat än att erbjuda. Göra måltiden rolig och intressant. Presentera den som en happening. Små plockbitar av kycklig är bra samt att göra köttfärssåsen med lite större köttklumpar.

Lycka till

[anna71]

Lillen har minskat rejält den senaste månaden. Helt klart för att han kämpat med att börja gå. Tog de första stegen på 10-månadersdagen och nu en månad senare går han bra. Så jag har tagit bort hans andra frukost (yoghurt kl 9) och till mellis får han också bara en yoghurt. För en månad sen proppade jag i honom massvis med mellanmål och hur mycket pasta som helst. Nu äter han 50gr pasta till lunch och lite frukt efter.
Precis samma sak hände med lillan när hon började gå, fast hon var några månader större då.

hälsningar
Anna i Milano

[ia]

Tack Susanne och Anna for goda rad! "Torr" kottfarssas med pasta gick ner igar och kyckling verkar ocksa vara OK, bra tips!

Bra med paminnelsen att det ska vara helt sjalvklart att ata. Det ar sa latt hant att man blir frustrerad och da kan jag tanka mig att det kort, forr eller senare.

OK, ska jobba pa att kanna lugn och tilltro till alsklingarna att de kan pilla i sig vad de behover! 8) Forsoker hjalpa till dar det gar. Ser fram emot nar de kan anvanda skeden lite effektivare... sag en annan trad om just precis det och dar finns ocksa goda rad att hamta.

Allt gott!
maria